Det känns onekligen lite surt, ska jobba i Sunne fred - sönd och inte hinner jag att åka i skidbacken. Fan... Den har inte kvällsöppet och jag hinner inte emellan föredragen. Får glädja mig åt att vi ska prova vin med Munkskänkarna och spela fyllebowling på lördag kväll! Alltså inte vara fulla, men liksom på skoj ändå! Jaja jag måste ju också försörja mig...

Nu är det kört...

Det droppar från taket, -7° kändes inte kallt i solen och jag är fylld av vårkänslor, lite kluvet med 1, 5 m snö ute, men låtsas jag inte om. Förutom den i skidbacken förstås som öppnar om 2 timmar. Gissa var jag ska vara och gissa vem som åker på mjuk manchester först i kväll? =)

Mer solgult...

I körbäsrslunden på baksidan av huset, eller framsidan i fall man kommer från det hållet blommar narcisser och gullvivor i maj. Om typ 2 månader då...

Mer solgult...

Sorterar i bildmappar och hittar små glädjekorn då och då. Åkersenapen i körsbärslunden hör till sådant jag redan nu kan längta till. Tror jag har bilden ute förut, men hoppas på mer gult i år.

Gyllene solgult

Kom just på varför jag inte har längtat efter våren så mkt i år, det beror på att jag inte har läst trädgårdstidningar eller böcker. Har varit trädgårdsledig helt enkelt och åkt skidor, vintern har fått en ny mening. Men sitter just nu och sorterar bilder till vårens nya föredrag, oj så mkt bilder och en gyllene sensommarbild, fick mig att längta på riktigt.

Ett säkert vårtecken i min stuga är att rullgardinen ska ner så här års, motljuset är för starkt för bildhantering, ett ganska mysigt tecken med andra ord. =)

Minst 125 cm

Nä nu får det vara nog, skottade upp i dag igen och nu är snövallarna i trädgården långt mer än midjehöga! Det som finns får gärna vara vinter, men inte mer nu...

10/2 - 09

Känns inte riktigt så här i år...

En meter nysnö!

Det började i går kväll och har snöat sedan dess, har just varit ute och skottat och gången hade fyllts med 1 m snö, fan!

Skulle plocka in tidningen om det finns ngn, hittade inte brevlådan...

Bockhäcken ligger som ett skönt ufo i det snövita landskapet.

Och min trädgård har förlorat alla sina konturer, bara snö över allt!

Kolla in snövallarna, huga! Men vart skall allt det här ta vägen sen? Lika bra att förbereda sig på en eller annan översvämning i vår!

Gott i vintersnön

Hahaha blev sugen på mitt våffelrecept men hittar inget våffeljärn, surt men sant! Men pröva receptet och du kommer att få en ny våffeldimension. =)

Hemma igen...

Mötte ovädret först i Mariestad så det var fin fint att köra hem, upptäckte dock att det hunnit att snöa typ 30 cm... Nåja inget att gnälla över, det blir ett härligt puder i backen i morgon, som har några dramatiska svarta pistpunkter i sig, detta upptäckte vi i ÅRE.

Åre dag 3

I dag åkte vi gondolliften ända upp till Åreskutan, alltså så långt upp man kan komma. Det var ett märkligt vackert och stelfruset landskap, inte insmickrande utan bara självklart i sin bistra enkelhet.

Min skidåkning var inte på topp kan jag ju tillägga, benen var som majonäs sedan i går. Men ville ju inte sitta inne i denna underbara soliga dag.

Dock blåste det och var ca -15 och köldeffekten var ca -30, vi stannade inte så länge men hade en mycket fin nerfärd från kalfjället.

Lite längre ner kändes det som att man var i ett Märkelinlandskap, alltså tågbanestatus... Väldigt overkligt men riktigt ändå!

När vi väl kommit ner åkte vi på min begäran tillbaka till favoriten Paradisbacken i Duved, vädret var insmickrande och de har sittliftar, ngt man uppskattar om man åker hårt.

Jag tröttnar aldrig på syner som denna, folk i branten innan de skall släppa taget och åka ner!

Och eftersom vi befinner oss ca 1, 5 km upp på fjället håller vintern ett stadigt tag om naturen här uppe, bistert men också så magiskt!

Vi missade att ta med oss varm choklad upp, hade varit KINGA och sitta just här och bada ansiktet i värmande sol med choklad och ostmackor!

Nåja man kan stå och njuta utan också!

Kanske blir min största "lärdom" att våga släppa taget och lita på sig själv, inte vara rädd och njuta av stunden! Hm, jo övade naturligtvis lite först, men ögonblicket man står och väger ut över kanten är magiskt när man släpper tryggheten bakom... Om du undrar så är Paradisbacken en medelsvår röd pist, en baggis som går undan! =)

Åre andra dan

Vädret var betydligt bättre andra morgonen backarna syntes under molnen. men de som syns i bilden är inga som jag åker, de är svartpistar hela vägen.



Men paradisbacken i Duved är bara en brant medelsvår rödpist, en baggis! Och Marie som bjudit upp mig och guidar mig i fjällen sade att den bara var lite xtra svår i slutet, bah! Hela backen var en utmaning, men eftersom jag trodde på henne åkte jag och klarade mig utan problem. Förutom att efter typ 10 tuffa åk tog låren slut. Men jäklar vilken skidåkarutveckling det blev.



Vädret blev inte det bästa, men första dan såg man inget och upplevelsen i samma backe blev en helt annan, skräcken läser in hela omvärlden.



Ett gäng offpistare på fjällpromenad, hm finns mkt att utmana här i livet och den gula skylten säger allt! Men visst det ser ju läckert ut.



Från liften tog vi oss lite högre upp, fantastiskt och se spåren av andra som offpistat sig ut fjället. Lite ödedsmättat på något vis...

Men det bästa var att vi åkte lite offpist tillbaka ner till backen, och de som kommit upp under tiden såg ju inte att vi hade gått upp. De trodde alla att vi kom från fria fjället och var mäkta impade, jag förstörde naturligtvist inte den föreställningen!

Min guide Marie funderar på nya utmaningar...

Och jag har ju inga andra val än att snält hänga med, hittar ju inte...

Än så länge har jag bara varit på höga höjder, typ 1,5 km, men om vädret tillåter skall vi ända upp till toppen tredje dan, ngt med våfflor, utsikt och fantastiska åk.

Efter en riktigt tuff dag i backen kändes det skönt att komma ner till låglandet igen, en riktig god latte hägrade.

Lattestället var tyvärr stängt och vi fick åka upp till afterski hotellet i stället, hallå vart ju helt slut innan. Att åka upp betyder alltid ända upp och sen utför till stället man ska till!

Åre första dan...

I morse var det mindre muntert vid backarna, tjock vintermjölke gjorde ingen skidåkare glad. Men på radion sade de att solen lös ovanför mjölken, vi tar oss dit sade Marie, hm tänkte jag, typ ovanför molnen då eller?



Kanske inte riktigt ovan molnen, men en bra bit upp. Och det var verkligen så att mjölken låg under oss och här uppe på en av topparna lös solen och utsikten var näst intill oändlig. För mig kändes som världens tak, fast jag insåg också hur backarna kanske skulle vara innan jag kom ner igen. Det var innan jag förstod liftsystemet, eller jag fattar inte det nu heller men Marie kan det på sina 2 tumvantar, så det är soft!



Tur var väl det eftersom liftarna åkte lite hit och dit och väligt högt, men de verkade alltid komma dit de skulle. Tyckte väl att det var lite otäckt i böjan när man satt typ högt ovanför snön och dinglade, men det glömde jag snabbt när vyerna öppnade sig! Jag berättar mer om åken i morgon, men tro mig jag är hel och lycklig.

Vi avslutade åken på Fjällgården och afterski, det var annorlunda, roligt och stojigt. Men det var också första gången jag hört Ebba Gröns 800 grader på dragspel och det höjde stämningen radikalt! . I skymmningen skulle vi ner till byn, jag hade ett par öl i kroppen och visst ja det var en röd pist ned, tur att det var mörkt, för då syntes inte det röda (branta) i backen!



Men till dagens bästa, jag köpte ju glasögon för längesen. Skönt att ha om det snöar eller är kallt när man åker fort. Men jag har väl inte tyckt att de varit toppen, eller rättare sagt tyckte jag att glasen försämrade synen våldsamt. Dåligt köp trodde jag, men det var ändå ok, speciellt idag. Jag såg ju knappast ngt i de branta backarna, alltså i dimman nedanför solen. Men hur som helst skulle jag på ngn alptopp torka ur glasen på insidan, tyckte att det såg konstigt ut, och det visade sig att skyddsplasten satt kvar. En mjölkigt fägad historia, inte undra på att jag inte varit rädd, har ju inte sett rasen som jag tvingats ned för! Plasten tog jag bort just innen en ny nerfart, huga så otäckt det blev när jag verkligen såg och inte bara kände vad jag gjorde! Roligt men hallå! =)

Framme...

Det tog faktiskt inte mer än 8 timmar att köra, dock var det mörkt när jag kom fram till Åre. Men av det lilla som går att se av backen gör att Kinnekulle känns som en fis i jämförelse! Men Kinne är ju bara en kulle, nu är jag på fjäll! Spana in i morgon så ska du få dagens första alpinrapport! =))

Typiskt!

Just när jag ska upp och göra karriär har de unga snott karriären, får väl skriva lite om snödroppar i stället! =)

Jämföra berg!

Okej i morgon bär det av upp till Åre och jämföra utsikten, långt att köra men det blir säkert en upplevelse det med, att köra norrut i vintersverige.

Hittade Kinnekulle på en bergskarta, hittade inte Årekulle, kanske inte är så speciellt högt då...

Hoppades på att utsiktstornet skulle varit öppet, hade ju varit makalöst att se allt det vita där i från. Konstigt att dom inte har öppet nu.

Men en sak oroar jag mig lite för, att jag ska tycka min backe är skit efter Åre!

Saknar våren lite...

Jag ska inte påstå att jag har tröttnat på vintern, men jag saknar våren lite i alla fall...

Denna vintern har varit en kanonvinter för mig, mkt ledig och jag har hängt i skidbacken så fort den varit öppen.

Men det som jag saknar mest är de ljusa kvällarna och att kunna sitta utomhus länge.

Men solen har återkommit i alla fall och tur för mig att jag har köpt skidsolglasögon, för snart bär det av till Åre. Alltså mera skidor då...

Men misströsta nu inte, det syns ju att våren är på väg och nu lyser solen minst 1,5 timmar längre på em! Men en sak är troligen säker, jag kommer att få skidabstinens... =0