I fredags satte jag mig i bilen och körde upp till Sälen, min skidabstinens var allt för stor att hantera så jag gav efter. Jag fixade en skön stuga via en av min FB vänner, sociala medier är toppen!
Och uppe på fjället blåste det drygt å mkt kallt kändes det, men jag skulle ju inte stanna där uppe!
Jag älskar synen av insnöade liftar och granar, men kom på att varför de ser ut som de gör beror ju på snökanonerna.
Om jag har fattat rätt är det hur mkt backar som helst som rinner ner för branten med olika svårighetsgrader, och i helgen var inte alla liftar och backar öppna. Men det räckte för mig det som var...
Och när jag lämnade Sälen på söndagskvällen kändes det vemodigt, men jag hade benen fulla av muskelont och lyckliga åk. Visserligen fick jag inte ordning på åken förrän på söndagen, men dock då!
På radion pratade om oväder och snöstormar, avstängda vägar och annat trubbel. Visst jag var lite orolig för trafikbiten men ja det vart inga problem på hela resan hem, jippi!
Och idag vart det dags för återbesök hos tatueraren i Lidköping, bokade ju ny tid direkt efter förra gången. Men 3 månaders väntetid...
Jag älskar miljön hos tatuerare, de har en egen smak och stil och jag önskar att jag som barn hade fått besöka en tatuerarateljé, vilken upplevelse med de ögonen.
In Floribus, ett namn på en utställning som jag gjorde i stora orangeriet på Sofiero 2004, jag har alltid älskat just In Floribus (i blomning) och ja nu hamnade det på armen. Nu ska jag klura på en skidtatuering till nästa gång... Men innan dess ska huden läka.







































