Igår arbetade jag ute på Läckö Slott och det är nästan
ett privilegium, även om det handlar om arbeta.
Jag älskar verkligen detta slott och hur man än ser på det
är det vackert! Tinnar och torn med dessa monumentalt romantiska
putsade vita murar och röda tak.
Så här i högsommaren är en av mina vaforitvyer kungljusslänten
på höger sida om slottet utanför trädgården, rymlingarna bara
rullar på långt ner mot vattnet, oemotståndligt.
Inne i trädgården rådde det en febril aktivitet, häckar
trimmades...
Och stökiga blad plockades bort.
Simon plockade blommor och grönsaker till härliga buketter.
Och detta gjorde de så klart inte för min skull, vi var alla där
för en fotografering och det var inte jag som var fotografen, tur det
eftersom jag glömde kameran hemma, därav mobilbilder...
Mitt jobb var att fixa till det lite inför fest...
Och sen skulle vi alla fotograferas i den, olika sköna aktörer kring Kinneviken.
Även om jag bor ganska nära kommer jag inte till Läckö så ofta
och när jag är där passar jag på att njuta av stämningen. Detta är
en trädgård som jag har följt ända sedan jag började med mina första
trädgårdsspadtag, det är liksom lite min historia med utan att jag
har något mer än njutning med den att göra.
Visst man kan bara ångra att kameran inte var med...
Och jag älskar den återkommande kålen i alla dess former, här fick den
dock en lite udda färgton. Simon berättade att många besökare knappt trodde på
att det var kål, det hade bara sett kål i butiken i stan...
Spänsten i en trädgård kan handla om kontrasten mellan
det vilda och tuktade, i de övre terasserna är det vilda skönt
kontrollerat men ändå en kontrast.
Det är lätt att älska trädgårdar, men somliga älskar man mer...
Kvällen avslutades i Fataburen uppe på slottet, en underbar
middag som började med sill, kalventrecote med en driva av
Simons blegula sockerärtor men tunna skal och platta bröst, sjukt goda.
Till dessert fick vi pannacotta ( lite less på det) men denna var
gjord av smultron och rostad choklad. Om du har gamla minnen från
fataburen så glöm dem, sen ett par år tillbaks har det skett en
kulinarisk förvandling och nu kan man äta gott både
i stallet och i Fataburen. ÅK DIT NU!
Fick dessutom smaka på en ost som jag redan glömt
namnet på men den smakade galet mycket och gott, gjord
i Jokkmokk. Jag är frälst...
På kvällen andades trädgården ut, ensam och
lämnad till nattvila.
Det känns grymt skönt att lämna slottet i natten och veta att man kan komma tillbaks till vännerna vilken dag som helst, även till köket... Stort tack till köket. :) Åh minns plötsligt att
vi fick provsmaka en söt Amarone som dessertvin, aj aj så galet gott!






























