torsdag 28 februari 2013

Lundens skugga


Här finns trädgårdens vackraste blommor, nog är det så och jag älskar den skira årstiden i maj när lundarna blommar överdådigt, bladsprång och fågelkvitter som fyller luften och man vet att det ännu är långt till hänryckningens tid mellan hägg och syren. 


Jag tror det är åttonde boken som jag gör och ändå vänjer jag mig aldrig, det är alltid lika försent, tidigt och långt i från arbetsprocessen. 


När manus är lämnat och formen sitter går det flera månader utan att man är med jobbet i boken och man hinner gå vidare, plötsligt dimper det ner en bok som man aldrig har sett men gjort.


Och även om jag har sett bilderna och blommorna i verkliga livet ter de sig annorlunda nu, vissa hamnade rätt andra kunde fått vara mindre. Men men så är det alltid.


Jag blir glad för vissa bilder som jag inte gav med mig på, formgivaren ville annat och ibland vill också förlaget annat, just den här vek jag mig inte för och det känns väldigt bra just nu.


Det mesta är fotograferat hemma i min lund som skuggas av vackra äppelträd, jorden är kalkstinn och det går sådär med magnolior så äpplen får duga.


Men självklart har jag besökt andra platser och framförallt Göteborgs botaniska trädgård som har ett stort utbud av växter som jag inte får plats med i min lund, men begäret växer och jag glädjer mig åt att sätta plantor i jorden i min nya lund som jag började med sent i höstas, sen kom snön...


Ja nu ligger första exemplaret på köksbänken och jag vänjer mig nog snart, hoppas ni gör det i april Massor av text, växter, kombinationer, atmosfärer och bilder. Vi ses nog på Nordiska eller annan plats under föredragsturnén i vår. Läs mer om boken här.

onsdag 27 februari 2013

Lundens Skugga


Idag kom första exemplaret av min nya bok, har ännu inte bläddrat men gör det nog innan det är läggdags... Här växer trädgårdens vackraste blommor.

måndag 25 februari 2013

Vårgult


Igår var det vissna tulpaner som jag hyllade på köksbordet, men idag kunde jag inte låta bli ett fång vårgula narcisser. Skönt att man är ombytlig och gult lyser upp så fint nu. 


Jag har dem i min gamla vanliga blombytta, hälfen gula och resten blekvita ger ett skönt skimmer. 

söndag 24 februari 2013

Visset och vackert eller bara fult


Jag väljer vackert och jag älskar tuplaner som torkar in och blir till torra minnen. Många buketter blir kvar i huset i många år, eller i alla fall tills de förlorat alla färgminnen. På Facebook brukar jag lägga ut en frukostbild och det brukar oftast vara blommor på borden, och just nu är det vissna tulpaner. Jag tyckte dessa tulpaner fastnade i ett utsökt läge, nästan som att de fångats i en dans. Den här buketten kommer jag att behålla länge, men visst den skall så klart få en bättre placering. Märkligt nog är det många som reagerar på den vissna buketten, men där är vi alla olika och gör som vi vill.


Men det fick mig att ta ett varv runt huset och kolla in det vissna...


Och på en hylla ovanför kylen slokar denna underbara rabatt, jag blickar upp på dem varje gång jag öppnar kylen och njuter av stillheten de ger.


Strax intill hittade jag vissna narcisser som glittrar i vinterljuset.


Oj mer tulpaner på ett fröskåp i salongen.


Inte bara blommor så klart, en ouppäten kronärtsskocka get ett fint blickfång.


Torra granatäpplen i gästrummet.


Äldre än fjolårspelargoner...


Fortfarande lite blått kvar i irisbuketten, stillsamt och vackert.


Mårbacka i ett gammalt fat...


Vita ranunklar har stelnat till och blivit ballerinakjolar.


Jo det doftar fortfarande i köksfönstret.


Citroner som torkar in sparar jag alltid, de var med på julutställningen på Göteborgs Botaniska trädgård.


Vackert även om det inte blev liljor av fröna i år heller. Just där borde jag skärpa mig.

torsdag 21 februari 2013

Branäs - nej tack!


Jag har varit ett par dagar uppe i Branäs i Värmland.
Det var en gammal jobbarkompis från Greitz i Stockholm 
som hörde av sig, vi hade inte setts sen 90-talet då vi bägge
jobbade på en av de bästa krogarna i stan. Han ville ha ny matinspiration 
och jag tyckte att det skulle vara roligt att hänga lite i kök och backar.
Jag har varit och åkt i Branäs förut och tyckte väl att det var ok även 
om det är sjukt mycket barn överallt. Han har med sin partner köpt
Strandås som ligger ett stenkast från backarna, ett charmigt ställe
med trivsamt boende och god mat, allt kan också utvecklas. 
Första kvällen bestämde vi oss för att äta på Brant's, en hyfsat
nyöppnad krog med mycket trivsam miljö i backslutet. Vi var
glada och krogen var full så vi satte oss i sofforna vid brasan, skönt 
och trevligt. Vi bestämde oss för att äta skidåkarmat vilket kan
betyda hamnburgare och vipps så var det beställt, lite rött
och äkta brasa var härligt. Efter en stund kom servitrisen och berättade
att vår mat tyvärr hade gått till fel bord, inga problem sade vi och
om jag minns det rätt rabatterade hon då maten med 50%. Toppen
tyckte vi och beställde lite mer vin, men vi blev hängande där och
väntade i ca 1,5 timmar på maten innan vi sade till igen. Oh jäklar, mat nu!
Vi var duktigt hungriga, jodå det hjälpte och maten kom, jag förväntade mig
något bättre än de vanliga hamnburgekrogarna efter vägen som jag besöker
då och då, suck! Två av tre tallrikar fick fesna pommes och den tredje perfekta.
Jag började klaga då, det går ju inte, okej våra två gick tillbaka till köket.
Trevligt med nya pommes satte vi tänderna i något som jag inte vad men det
var förutom döstekt, torrt och sjukt dåligt rätt igenom, pommes var ok så klart.
Jag gissar på att de i panik värmt gamla överblivna burgare för att
det skulle gå hyfsat fort. Det är väl då dilemmat stegrar sig och den
skit vi fick till bords var inte mat längre, två av burgarna hade
ett slappt degigt orostat bröd och den andra hade något som
man inte kunde med bästa vilja ta sig genom, suck. Lägg då till
köttet som var oätligt, tiden som vi väntade och gissa om vi
var purkna? Servitrisen försökte göra sitt bästa och ingen klagan där.
Vi betalade våra 50% för maten och det ångrar jag, men men...
Dagen efter skulle jag i alla fall åka skidor och akta mig för maten, lugnt
tänkte jag, suck. Okej nu var det sportlovsvecka och mycket folk, men
det var inte farligt långa köer i backarna men redan kl 10 var de sönderplogade 
av skidåkare som inte kan åka, de skrapar bort snön och visst det 
gör brädorna med och vad som återstår är ren is. Ok otur för backarna
att det snöat lite och var mest konstsnö, så blir det ju ibland. Jag vet 
att Branäs är barnvänligt, men hur vänligt då? Jag har åkt där 
tidigare och det var helt ok då i alla backar som lutade, men nu blev det mer att 
ta sig ner för backarna än att åka. Ok full respekt på de som är nybörjare, det har vi alla varit. 
Jag vet att det inte är ett system för mig så jag ska inte gnälla på det men dum
som jag var slank jag in i baren och beställde en lunchmacka, det kan ju inte
gå fel. Men hallå den var minst 2 dagar gammal och lika hård, då orkade jag inte
klaga längre och gav upp. Problemet är trevig men ung personal som inte
förstår vad de serverar, köket kan jag bara gissa och skit skit igen blev det.
Kvällen tillbringade jag i köket på Strandås gästgiveri och vi fixade med 
smaker, mat och vint, härligt det med. Jag åkte också snabbt upp på Långberget
och kollade läget, var inte på hotellet men såg utsikten och gissar att
längdskidspåren är super för dem som gillar det, även där fanns det en
knapplift för barn, nej jag vill inte åka knapplift mer!  Jag hänger
gärna i backarna igen men aktar mig för sportlov och du som
behöver godare mat glöm inte att Strands ligger ett skidhopp i från. 
    
   


lördag 16 februari 2013

Ulf Nordfjell





         En anledning för trädgårdssveriege att sträcka på sig lite med Ulf Nordfjell i The Sunday Times. Vi håller så klart tummarna och tror att han sopar mattan på Chelsea i vår igen.

fredag 15 februari 2013

Föredrag


Nu har jag börjat lägga ut årets föredragslista
och datum för öppen trädgård. Det blir nog
en hel del prat om lundar och mat, välkomna.

onsdag 13 februari 2013

11 dagar


Det var ett tag sedan jag var här på bloggen, men jag
har varit ute och rest. Började med ett förlagsmöte på 
Bonniers med kontraktskrivning för nästa bok som jag
ska göra med Sanna Töringe, vi har länge pratat om att
jobba ihop och nu hittade vi vad vi vill göra. Jag ser verkligen
fram emot många resor till Italien och utforska maten vi söker.
Men redan nu har jag tjuvat lite på Italien, en vinterresa till
alperna har äntligen blitt av. Vi var 6 st vänner som åkte ner
och först hängde vi i Milano i 2 dagar, det kanske jag tyckte var 
onödigt men övriga hade inte varit där så varför inte. Vädret var 
inte det det bästa men det regnade inte heller, vi tittade på staden
med ett ganska oplanerat flanerande, letade mat, vin och kaffe. Klart
vi letade glass och seriös shopping med, men så klart är det inte
lätt att gå in på Armani och köpa snyggaste stassen på sitt eget kort! 
Men det var kul med storstad, vackra hus och folkvimmel.


Maten var blandad men mest gott.
Sov på Arlandia natten innan och åt en 
grissida, det var väl sådär och jag har
aldrig betalat så mycket för sidfläsk som då.
I Milano sökte vi upp mattemplet Peck där man
kan köpa färdiglagat av allt möjligt och också äta och
det gjorde vi, gott och härligt men inte så vackert i lokalen.
Eller rättare sagt genomgående för Italien verkade vara allt 
för mycket ljus i lokalen. Resans mål var Champoluc ca 2 timmar 
norr om Milano, en härlig by i alpdalarna men mycket skidåkning i focus.
Vi bodde på ett trevlig hotell med 1/2 pension, just pensionen kunde 
vi ha hoppat eftersom maten var väldigt lokal och mycket mjuk. jag vet inte
men det måste väl ändå berott på kockarna med fast maten var mjäll, men 
frukostarna var underbara och blodapelsinsfyllda. Det fanns en del restauranger
i byn och 2 av dem han vi med, galet god mat och underbar njutning, i backarna
fanns det också god mat, vissa snedsteg men vi klarade oss i stort ändå.


Skidåkningen var det som hägrade och min mage pirrade av 
längtan i veckor innan, lämnade in skidorna på slipning och
kollade igenom utrustningen så klart. Vi hyrde bil i Milano som
skulle ta oss upp till topparna och redan på motorvägen syntes
det vita paradiset och pulsen gick upp rejält! Hotellet var trevligt med fina 
sänglinnen och sköna miljöer att hänga i, spa avdelningen bjöd på
bastu och varmt utebad och jag hade en härlig upplevelse av
att bada i mörkret med fallande krispsnö, ljuvligt! Backarna var
fantastiska och vi hade dem nästan för oss själva ända tills sista dagen
då alla italienare kom upp och åkte skidor över helgen. Men det gjorde 
ingenting, vi tog oss till andra backar där det var lugnare. Pisterna var
röda och svarta, ett par branta branter som snabbt blev uppkörda men i övrigt 
bara långa härliga åk och snön var ljuvlig och jag har aldrig åkt i så
släta backar innan, toppbetyg på dem och dit vill jag tillbaks igen. Det är en 
lugn liten by utan stort hålligång och det är framför allt härligt häng 
och underbar skidåkning som gäller. Vi var 6 stycken som åkte ihop och
det var lika många lyckliga leenden varje dag i backarna, inte undra på det! 
Det kändes lite vemodigt att åka hem men jag upptäckte att det fanns snö hemma 
igen och min hemmabacke hade öppet, visserligen har den bleknat lite efter Italien men vad 
fan den finns ju 5 minuter från grinden. Lev väl och mer skidor åt alla. :)