tisdag 1 oktober 2013

Kalabrien


  
För ett par veckor sedan åkte jag och Sanna Töringe och fortsatte jobba med vårt matboksprojekt i Italien och denna gång var det Kalabrien vi skulle undersöka. Vi hade tagit kontakt med folk, ställen och var förväntansfulla inför det vi skulle få uppleva. 

Vi skulle ju dels slicka kusterna men också vara högt upp i bergen, både kust och inland och det är verkligen skillnad på var man är eller inte. Vackert är det så klart överallt! 

Första stoppen var på Agriturismo Contrada Guido, en vacker rosa villa ett stenkast från havet vid Sellia Marina.
-->

   

En ljuvlig plats där lugnet var det enda som bröt tystnaden.


Vi hängde med dem i köket och lagade mat, just här rullas det pasta.

Det är verkligen kul att få kliva in i främmande kök och hänga där i några dagar och laga mat.


Vi åt gott och lärde oss mycket, och jag förälskade mig i denna arabiskinfluerade kaka, mums. 

Jag gillade verkligen miljön fint både inne och ute och underbar mat.

Dags att köra mot sydspetsen, dmiga grusvägar och oliver får mitt hjärta att bulta lite extra...

  
Nästa stop var på Agriturismo & Locanda Agunì ovan Palizzi Marina med en härnförande utsikt över havet, vi älskade så klart platsen och välkomnades fint här med.


Där prövade vi också goda smaker och föll stenhårt på chilisåsen som användes till ost, gud så gott.


Vi imponerades också av den hemlagade charken, som vi provsmakade om och om igen.

Vädret var gynsamt och till varje mål mat hängde vi på terassen.

Och även här fick vi vara med i köket och laga mat, smaka och fråga. Jag älskar verkligen syditaliens mat med nya smaker, kombinationer och upplevelser att ta med hem.


Och det är verkligen inte ofta man får vara med om att laga get!

 Ett land med mycket kuster påverkar också konsten och det handlar ofta om havet.
   

Jag tog en promenad lite högre upp på bergen och förälskade mig i en ruin, tänk att kyssa morgonslolen och blicka ut över havet, visserligen högt upp och serpentinvägar men ljuvligt ändå.



Och tanken att sitta vid ruinen och skåla vitt vin med Etna i fonden känns snindlande, nä nu vill jag ha en ruin!

Det blev inte mycket tid över till sol och bad, men vi lyckades i alla fall bada nästan varje dag, snabbt och fort.


Från allra södraste körde vi östkusten upp över berg och kustvägar.
 

 Och stannade till vid vackra Scilla på östkusten, man blir liksom kär i varje nytt ställe.


Jag älskar att se hantverk och omsorgen av vackra detaljer.


Och havet som alltid käns närvarande.


Visst finns det många ruiner och förfallna hus i Italien och kanske mest i söder, men många av dem håller på att renoveras och fatta hur underbart det blir i dessa lägenheter i Tropea när renoveringen är klar.


Nästa stop var i Amantea där vi skulle övernatta på Palazzo delle Clarisse högt uppe på klipporna ovan havet.


Det visade sig vara ett gammalt kloster som nu var omgjort till festvåning och hotell, helt underbar miljö.


Här smakade vi på ett lite mer modernt kök, njöt och åt mer.


Mannen till vänster ägde palatset, sen kom hotellchefen, servitören och kocken till höger. Också här möttes vi av välkomnande generositet och värme. 


Som nästan alltid i Kalabrien var det gammla Amantea byggt uppe på bergen och förr bodde man inte nere vid kusten på grund av fiender och malaria, så är det inte längre.


Snart var det dags att bege sig upp i bergen igen och vi skulle riktigt högt upp, en mellanlandning i denna vackra stad ovan havet.


Och där handlade vi porslin av denna undebara kvinna.


Att vi åt gott var det ingen tvekan om.


Och det var liksom inte synd om oss en enda gång.

Vägarna svindlade fram och plötsligt dyker en ny stad upp på en bergstopp. 

  

Och just här åt vi de godaste kikärtorna och särskillt goda blev de om man mosade dem lätt.

Vi skulle 1800m högt upp över havet och på vägen möttes vi av vildblommande cyklamen. Meh så underbart!


Landskapet förändras och allt blir grönare, ett oväder passade på att segla in med.


Och maten med, plötsligt blev det svamp och andra skogssmaker som gällde.


Vi stannade och övernattade och åt gott på Agriturismo La Rosa nel Bicchire strax intill Soveria Manelli som var en gammal omgjord vacker bondgård.


Och där smakade vi så klart på nya läckerheter som kaninbog rullad med panchette och fylld med spenat, sjukt gott! 


Kocken Orazio Lupia lärde oss om bergsmat och dess fröjder.


I Soveria Manelli besökte vi också ett gammalt ullspinneri som fortfarande var verksamt och vi fick en kul genomgång av hur maskinerna fungerade.

 
 Och i de gamla maskinerna vävdes det modern design, kul!


En förfallen ruinromantik här och där gillas.


Och på piazzan ett stycke modernitet... 

Det är enkelt att förälska sig i elledningarnas land och alltid längta tillbaka.

 Sista natten spenderade vi i Sannas hus och då satt det en till salu skylt på favoritruinen av alla, dock för många nollor bakaom första siffran. Men vi hade en underbar resa och i november åker vi igen.
Vill du läsa med om våra resor i Italien så klicka här, då kommer i och för sig denna i repris men scrolla så är du snart förbi.

12 kommentarer:

Marie på Hunneberg sa...

GRANT!!!

Marie på Hunneberg sa...

GRANT!!!

Marie på Hunneberg sa...

GRANT!!!

Ute sa...

oj så fint .....

/Ute

PS snart är det mathelg ... jiiipppi

Torprosen sa...

Helt, helt underbart..tack för att jag fick vara med via dina bilder ...nästa år får det helt enkelt bli en resa till Italien..kram Susanne

Wille sa...

vill man verkligen åka hem igen?


mw

renate sa...

Tack att vi fick följa med en bit på din underbara resa i k¨Kalibrien.

samson sa...

Härligt
ser fram i mot att få hänga med på resan i November
via Facebook
ha det så bra
maggan

renate sa...

Trycknisse slank med.Kalabrien ska det vara så klart/Renate

Anonym sa...

Så underbara bilder! Kan sitta och se på var och en lääänge och njuta. Ett riktigt feelgood-inlägg!
Siv

Susie på Stjärnarve sa...

Verkar varit en underbar resa - och du har tagit fantastisk inspirerande bilder, nu vill man gärna åka dit!
Receptet på den där chilisåsen till ost skulle vara mycket intressant att få, men jag antar att den kanske kommer i en kokbok någon gång!?
Hur gick det att vara borta från lilla älsklingen - och hur gick det för henne?

Kristiina sa...

Wow sicken resa ...helt underbara bilder och maträtter...man får inspiration...tänkte med en gång pröva kaninbog med pancetta och spenat...fast byter nog kaninen mot något annat...ha det så gott och njuter det gör du nog också...!!!