onsdag 2 september 2009

Normandie 1


Som ni vet vart jag en sväng nere i Normandie och tittade på trädgårdar med Gröna pennorna, en grupp som på ett eller annat sätt jobbar med trädgård i olika publikationer. Vi träffas några gånger om året och gör en gemensam resa varje år, och i år blev det då Normandie. Till skillnad från mina trakter hade det varit varmt och torrt där nere och det rådde bevattningsförbud, men det var bara i gräsmattorna som det märktes tydligt. Vi hade hyfsat väder med mycket fult ljus, nåja det är bara att gilla läget! Den första trädgården vi besökte var ett sorgearbete, dottern i huset dog för några år sedan och då anlade föräldrarna en trädgård åt dottern. Numera har även fadern avlidit och Madamme i huset fortsätter att sköta och nyanlägga trädgården.


Jag kände eller förstod inte vad som gjorde trädgården till ett tydligt sorgearbete, att fördjupa sig i en trädgård i svåra stunder har jag all förståelse för, men kunde inte känna självaste sorgen och längtan i denna trädgården. För andra var det mycket tydligt, hm.


Huset var en minislott, charmigt och lagom stort utan att vara vräkigt. Dessutom hade det ett torn till vänster, wow!


Kring huset rådde en mkt fransk känsla, eller den bilden som man ofta ser i olika repotage.


Möbler och pynt var av blandad kvalitet, men jag gillade ju prinsessbänken. Typ som en maräng...


Ett japanskt inslag, lite mysko och halvfult på riktigt. Men på bilden funkar det, hm...


På slottsbaksidan fanns prydnadsträdgården.


Klassiskt indelad i strama kvarter, och det var många kvarter kan jag lova. Huga och klippa allt detta...


Det mesta var ljusa planteringar med blandade perenner och rosor. Jag tyckte inte direkt att trädgården var vacker, men jag gillar ju det där med människor och varför man gör trädgårdar. Jag har alltid hävdat att alla trädgårdar har sin egna historia, och att det är är huvudsaken, förutom dess anläggare förstås. Så att besöka trädgårdar som inte är i ens egna smak, vidgar vyerna och tvingar oss att tänka annorlunda, bra. :)


Den franska målarfärgen är grön, snyggt med gräset i urnorna.



Koolaste möbeln, gjuten pinngrupp! Vill ha nu, give it to me...

10 kommentarer:

Sippan sa...

Oj vilken läcker utemöbel!
Det var det här med smaken, som ju är så olika. Man får tänka, jag är inte norm. Händer väl också ofta att man planterar/gör saker som man efteråt tycker kanske inte blev så jädra bra. Kan ta tid att ändra på det sen... eller så står man inte ut o gör det direkt. Men också viktigt, man måste få ha åsikter, annars stannar världen.

Sommarträdgården sa...

Grön är skönt,äta grönt ,tänka grönt,Inte lika kul alltid att vara crazy utanför den borgerliga trädgårdsvärlden.?

Ingela på fröst sa...

Möblerna .... I like it! Såg nått liknande på Ulriksdal i somras. Som vanlig så är jag stensäker på att jag "kan själv"... återstår om det blir så. haha... me - shewoman!

Sommarträdgården sa...

..och har man inte realistiska åsikter,skaffar man sig en drömträdgård där man kan vara som man är eller önska hur världen skulle vara även utanför staketet,trevliga tagetes,fridfulla liljor och vänliga aklejor...i mänsklig form.
det är därför jag älskar min trädgård,mestadels grön med lite ropande lejongap och höga purpurklätt occh soliga tagetes.

Anjas Hill sa...

Suck! SÅååå uuuunderbara bilder!/Anja

Hannele på Hisingen sa...

Fina bilder. Där har jag varit, mycket vackert, då levde fadern också.

Hannele sa...

P.S.
Vi såg trädgården i morgonljus efter regn, magiskt.

Janicke sa...

Underbara bilder, tack för att du delar med dig! Jag blir sååå ressugen. Säg till om du behöver en fotoassistent ,,, ;)

Petra B. Keramik+Trädgården sa...

Jag blev helt lyriskt när jag nosade runt på din bligg och alla dessa härliga bilder och texter.
Hälsningar, Petra

Sylvia sa...

Det som fick mig att känna att det var just sorgearbete var alla vita blommorna och änglar överallt. Den lugna stämningen bidrog mycket också.