onsdag 19 november 2008

Helande trädgårdsnatur...


De flesta av oss är nog överens om att både trädgård och natur bejakar kreativa krafter. Men vad händer om man får (köper) en naturtomt? Kan vi som "kreativa" trädgårdsmänniskor, låta bli att tillföra saker som inte hör hemma i en miljö som denna. Alltså den är ju redan otroligt vacker, vad kan jag tillföra utan att förstöra det som redan finns? Som ni vet var jag nere i Skåne i helgen, och på en av promenaderna hamnade vi i den här otroligt vackra skogen. Alltså i en natur långt vackrare än någon av oss skulle kunna åstadkomma! 


Skogen bestod mest av vindpinade ekar, tallar, kungsbräken, ljung och skogsmossa. Under promenaden pratade vi just om detta, vad som skulle hända om vi hamnade på en plats som denna? Skulle jag kunna låta bli? Låta bli vad då, jo att förstöra det som är, bara för att drömmarna handlar om något helt annat. Jo, idag skulle jag kunna det, men för x antal år sedan hade jag inte förstånd att lyssna till naturen, utan hade i stället tillfört det som mitt begär för stunden tyckte bäst om. I en miljö som denna handlar det snarare om att intrigera delikatesser, och njuta av det som redan är. Svårt motstånd för begäret alltså.....


Frestelsen att plantera in klättrande rosor eller klematis i de nakna stammarna hade garanterat varit allt för stor, men då hade skönheten med stammarna gått förlorad. Det växte vild kaprifol lite längre ner, skogens hår kallades det, men de dolde de nakna stammarna. Det är ju de nakna stammarna och samtalet med tiden som är det vackra. Tack och lov är min tomt inte alls på detta viset, och även om jag försöker att intrigera naturen runt omkring, var grundvärdet typ en tomt när jag flyttade hit. Detta är ju naturligtvis tur för mig, eftersom  jag förr eller senare skulle gjort ett eller annat slags oförsiktigt våld på naturen. Men i dag kan jag frestas mycket av tanken, att förfoga över en naturtomt och att mycket försiktigt tillföra små vegetativa delikatesser. En slags minimalistisk trädgårdstanke, dock långt från där jag är....



Ok, detta är ju inte en vanlig tomt, grannen var typ havet och det mesta är säkerligen naturskyddat! Men om man skulle börja om, vore just en natur den stora utmaningen.  

16 kommentarer:

Anonym sa...

Vi har blivit begåvade med 1000 kvm kulle med mossa, blåbärsris,liljekonvaljer, mosstäckta stenar, lite barrträd o andra träd. Det är den delen som gjorde att vi köpte just den här tomten.Vi försöker att göra så lite som möjligt men i hålen mellan stora stenar blir det rhododedron och vi har planterat både magnolior, kornus och lite ljung. Lite små intressanta barrväxter blir det säkert också men vår strävan är att det inte skall bli reguljära rabatter utan bara sådant som berikar naturen i stället för att förstöra den.En eldkrasse som klättrar på en mossig sten anser jag t ex vara ngt som tillför inte förstör.
Men det ÄR svårt.
Tack o lov så har vi tillräckligt med plats för rabatter på resten av tomten.

Hannu på Langeland sa...

Mosstäckta stenar, barr och blåbär, jo det är en gåva att vara rädd om. En eldkrasse tror jag knappast kan förstöra något. Men visst är det svårt att balansera på suget! Det är så lätt att förlora det man tyckte om från början. Men allt går ju också att reducera i efterhand.
Jo ni verkar ha gott om plats och växthusljuset vekar vara gulare än mitt! fast min hänger i pannrummet och syns inte alls, i och för dig har den inte varit tänd på några år. Rosmarinen har de sista vintrarna klarat sig fint utomhus, hur det blir i vinter vet jag ännu inte!

Anonym sa...

Det finns en man i mina hoods som helt ödmjukt har trollat ihop en "japansk" trädgårdsinstallation mitt i ett skogsparti. Den har saaaakta växt fram och är långt ifrån någon sensation, men det är nått magiskt och lite barnsligt äventyrligt med den där plötsliga insikten om att; hmmmm här har någon lagt en försiktig hand och lekt med naturen.
Jag kan vara lockad av att sätta oväntade avtryck i miniformat i naturen, något som kanske aldrig någon får se, eller kanske en överaskning för haren...

Hannele på Hisingen sa...

Vackert. Jag har haft den utmaningen, natur kallas det :)
Söndersprängt natur. Det är bara att gilla läget.

Hannu på Langeland sa...

Att leka med naturen låter fantastiskt, gillar den barnsliga bilden som dyker upp i mitt huvud! Det är aldrig fel och många har överbevisat trädgårdskulturen, det gäller typ att göra rätt!
En söndersprängd natur.... Allt beror på lusten....

Monika sa...

hej
har just flyttat från skåne till bohuslän och har nu 13000 kvm runt huset! jag har bara gått runt och förundrats över all mossa och alla träd. Har inte kunnat förmå mig att förändra lägga till eller ta bort...
vet inte om jag vill bryta läget eller bara låta allt vara.... I skåne var allt odlat här är allt natur. Saknar inget nytt ännu..ska bli spännande att se vad som kan få mig att ändra mig.

Anonym sa...

Trädgård ska vara barnsligt, annars kan det kvitta ;)

Anonym sa...

Hannele, kan du utveckla detta, jag förstår inte riktigt vad du menar ;)
Ulla

Hannu på Langeland sa...

Kollade dina bilder Mono, det finns bara ett läge, speciellt efter du kommer från odlade trakter. Vänta och känn in, gissar på att ni inte valde stället för ev trädgårdsmöjligheter!
Jag kan hålla med dig H, men inte var som helst, då har man valt fel tomt! Att barnsligheten kan blomma, jess, det kan den, men med någon form av respekt. Fast det där handlar ju också om den egna resan, och du har ju varit här, så du vet vart det kan ta vägen....

Anonym sa...

Nu har jag fått små gnistrande gardendelights på hjärnan!! Ser pelargoner under varenda gran...Serius,lyckliga ni som har en rejäl plutt tovig natur till trädgård och får smyga runt och planera konstverk i.Passa på att göra nått nytt som världen aldrig sett. Simma lugnt; Naturen ler!

Anonym sa...

Jag har kommit så långt i mitt trädgårdsliv att jag nu vet att jag aldrig kommer att kunna anlägga min egen drömträdgård.Kul, va?! Men är det skogens pelarsalar med dess mossbelupna tassemarker man älskar, så får man spara för att kunna köpa detta. Har man lyckan att redan varaägare av det, tror jag att man ändå kan renodla uttrycket genom att hålla efter sly, risiga stammar, rotvältor och hålla sig till stigarna, eftersom mossan inte tål att gås på. Vad det gäller delikatesser, kan man bege sig till Peter Korn i Eskilsby och bli frestad bortom sans o förnuft. En sippa kanske, eller ett bestånd av Gentiana exlesior? Och hur skall man i denna gröna miljö, kunna motstå en enda liten japansk lönn som får glöda i dunklet? Hur? Enda trösten är väl att om deikatesserna inte klarar sig är det lika underbart ändå:) Yo

Anonym sa...

Hej Yo!
Vet du - idag fick jag med posten en bok Drömträdgården - så blir den verklighet ;). (Hittade den på bokbörsen) Drömma kan man ju även om man är realist. För övrigt har jag brottats med Bindvidebuskage - vilka rötter - jag ger upp snart!
Hälsningar
Ulla

Anonym sa...

Nu blir jag nyfiken, vem är Yo? Du gav ett bra tips där med han Peter Korn, kul namn. Honom ska jag hälsa på om jag får.

Anonym sa...

Hej Ulla o Maria!
Jag ger mig ut på nätet och letar efter 'Drömträdgården', passar bra nu i november. Ge inte upp Ulla, gnag på, vatten är starkare än sten! Skall man till Peters planteringar får man sikta in sig på Landvetter. Han finns på nätet också. Ett väldigt passande namn, Korn, och det är nog taget av honom själv, vilket han gjorde rätt i. Mina initialer, vet du:) Yo

Hannele på Hisingen sa...

(Ulla, menar du att jag ska svara här, i Hannus blogg?? Själv har jag 810 m² helt egen lekplats, där jag gör, vad jag vill ;)

Anonym sa...

Peters bror, biologen Stellan Korn,
cyklar runt världen och skaffar frön.