Vinter betyder det med eller utan trädgård?
Klart att det är med, i alla fall för oss som bor
i den, en sommarträdgård har ju inte
samma betraktelsekrav som en åretruntträdgård har.
Och ett vintervärde handlar inta bara om
frusna perenner eller häckar, det kan vara
nog så lyriskt att se en grön mossa skymta
under trädgårdsbordet, eller som så vanligt
i gräsmattan. Jag gillar mossa i gräsmattan, men
här vet jag att åsikterna går i sär, så mossmattan
struntar jag i just nu. Visserligen står inte
detta bord i min trädgård, men jag låter bli
att plocka in mina möbler så mycket som
möjligt. Då med hänsyn till kvalitet och material.
Ett stenbord behöver man inte plocka in... Men
det var ju mossan som gav grönska åt vinterbilden.
Till stora delar i min trädgård är det äppelträden som
står för vinternjutningen, sak samma om det är november-
dimma eller vinterfrost, jag uppskattar den varje dag. Och jo
jag uppskattar skatbot också, tyvärr fixar katterna skatungarna.
Men skatorna försöker på nytt varje vår igen, dumma!
Men för att titta på vintervärde i ett större
sammanhang stack jag ner till grannträdgården
idag. Hellekis Säteri som har öppen trädgård
året runt. Och det är verkligen så, att bara man
vill så blir en trädgård vacker året runt, ment så
klart att vintern handlar mer om struktur och
former än blommor. En nog så viktig del av trädgårdslivet
för oss som bor i den även på vintern.
Hellekis består av park, rosenträdgård och perennrabatter.
Och på vintern handlar det ju mest om strukturer, men en
bra trädgård "skall" vara intressant året runt. Och då är det
vinterträd och häckar som står för skönhetsupplevelsen.
I fonden syns avenbokshäckar, i förgrunden bok.
Det tråkiga med avenbok är ju att den inte riktigt
behåller sina torra vinterblad men de här häckarna
kantar jättelika perennrabatter och då är det avenbok
som gäller. Avenbokens rotsystem växer ner i djupet
och på så vis konkurrerar den inte som bok skulle göra
i rabatterna. Och här har häckarna ingenting med
insynsskydd att göra, dock har avenbok vackrare sommarblad
och nästan inga alls på vintern. Bok däremot är nästan lika
tät året om, förutom några dagar på våren, alltså då
när den skjuter nya blad.
Varje gång jag ser det blir jag lika impad av
nordgranarnas kolossala stammar och öppningen
i den täta bokhäcken, detta gäller året om!
På Hellekis Säteri är häckarna extremt välklippta, vilket
betyder vackra linjer och täta strukturer. Och varm vinterfärg.
Rosenträdgården står omgärdar av täta
bokhäckar, men här är formen rund, vilket i mitt
tycke är mycket svårare att klippa utan att förlora formen.
Men det ger ju vackra linjer för ögat att fästa sig i.
Och en rosenträdgård har marginellt vintervärde, men buxbomens
grönska och de "tegelröda" bokhäckarna fixar färgen.
Träden i fonden är få eller tunna, för att släppa ner maximalt med
solljus. Men tillsammans blir det vackra vintersiluetter.
Och då är det formen som blir det betraktelsebara under
vinter, dock med förstärkning av bokhäckarnas
vinterlyster.
Ungefär samma tankar har jag använt i min trädgård,
dock är det inget säteri. Men form och struktur
är mycket viktiga i min vinterupplevelse.
Jag använder en kombination av raka och runda
former, och bokhäcken som följer trädgårdens ytterkanter
anpassar jag efter tomtens beskaffenhet.
I början lät jag häckarna bli höga och mer vågräta, det var
häftigt inne i trädgården, men utifrån landskapet så det plötsligt
ut som ett fort, uh! Men jag hade turen att en vägklippsmaskin
åkte förbi just när jag hade bestämt mig för att sänka ytterhäckarna
med ca 2 meter. Maskinen gjorde det på några minuter, för
mig hade det tagit månader att såga ner de grova stammarna! Jo det var
jättefult efter, men det repade sig snart. På förra bilden syns det tydligt att
häckarna fortfarande är ojämt klippta.
På västersidan, alltså sjöljus och vinterutsikt är det däremot
mycket viktigt att häckarna inte blir högre än att jag
kan se ut över dem, som blåst och insynsskydd fungerar de utmärkt.
Och jag uppskattar den röda bokkontrasten gentemot den gröna
buxbomen, jo den röda kalkstensmuren tillför också ett
färgmervärde. Men här har bokhäcken nått sin topphöjd, nu
skall den bara bli riktigt tät.
På framsidan ut mot lokala vägen, tänkte jag ha riktigt höga
häckar, urdumt! Svårt att klippa och inte vackert för huset.
Så nu har jag bestämt mig för att i min ögonhöjd skall häckarna
inte skymma taklinjen, det räcker som insynsskydd och
döljer inte den vackra takformen, ännu är jag inte där,
men typ nästa år borde klipplinjen vara tydlig.
Min tomt gränsar till ett vackert hembygdsmuseum.
Och museet fins i mitt blickfång, dock var det inte
viltskyddat! Och här valde jag staket, dels för
att inte förlora museet.
Men också för att ge största möjliga luftighet
åt rosorna, en tät häck ha varit snygg, men oluftig.
Färgen på staketet blev den samma som på
husets snickerier för att på något sätt
binda ihop kulörerna, pärlgrått.
Men för att återgå till avenbokarna, jag
har några gamla avenboskshäckar och
de håller bladen hela vintern. Detta är rester från
en vildvuxen häck som blivit träd, dock är det stubbskott
som jag nu format till en häck. Och på nyårsdan
skall jag putsa formen så att den blir jämn och
fin. Perfekt sysselsättning mitt i vintern. Möjligen
blir avenbokar vintertäta med åldern, i alla fall saktare
än vanliga bokar.
Kring festplatsen som jag gjorde en film om tidigare i
höstas tänker jag mycket på vinterupplevelsen, dels
buxbomarna och björkarna naturligtvis. jag älskar upplevelsen
av de vita stammarna på vintern. Men också den strama
formen. Jo jag borde städat bort efter filmen, men oh, oh. Inte
gjort! Till höger skall det bli ett trädbuskage som i framtiden
kommer att lumma in formen, till vänster är det en prärietanke som
råder.
Prärien består av glansmiskanthus och
tuvtåtel, men den saknar en fond, en rygg helt
enkelt! Planen är avenbokshäck för att inte i framtiden
ha rotproblemet, färgen blir lite dyster. Men det är ju i ytter-
kanterna, så det får jag väl tåla. Det syns ju inte
förrän jag går dit.
Dock är det inte bara det vegetativa som
ger form och struktur, här håller jag på
att lägga en mur av sten som grävs upp ur
jorden, jo jag är stenrik. Hatar det uttrycket,
men skulle jag köpa stenen hatade det också!
Nope, nu är det kall och frostigt, detta var
ett stort inlägg, sorry!
Nu blir resten av kvällen sköna brasor och
god mat, ha det fint var ni än är.
28 kommentarer:
Mossa i gräsmattan är mjukt att gå på!
Tack för all häckkunskap som du delar med dig. Vi går i häcktankar, mellan två tomter där det idag växer en brudspirea som sett sina bästa dagar, men som ändå utgör ett visst skydd. Funderar på bokhäck som ju kan bli ganska hög från början. Bra att veta om avenbokshäckens rotsystem...visste jag inte. Tackar, tackar. Ha en skön kväll och ett Gott Nytt År önskar jag dig.
Fint reportage från Hellekis och din trädgård.
Jag var på Hellekis för några år sedan och åt våfflor, det var 30 grader varmt så man kunde inte gå in i växthusen, där det var glasutställning.
Vilket jobb du måste ha med trädgården, där räcker det inte att gå och knipsa med sekatören som jag gör :)
Häckarna här är vintergrön liguster och sibirisk ärtbuske och syrener.
De verkar trivas i moränmarken.
Hälsn. Eivor
Mossa är mjukt både för barfotafötter och småsmygisar..har een flock i körsbärsträdet utan för köksfönstret,gulsparvar tror jag det är och sidensvansar .Känns lite overkligt när fåglarna sitter i trädet ,de ser nog inte in iköket fast det är så nära ,man sitter nästan själv på grenen och låtsas som ingenting..nog kallt för dom nu..här är allting frostat..trevlig bildresa förresten ,inget att be om ursäkt för.
och att vara stenrik är inget att förakta.. stenrik är väl grymt bra att vara..
Vi är också stenrika, nästan all sten vi har i trädgården är uppgrävd på egna tomten. Fast dom flesta är uppgräva o sedan ditlagda på lämplig plats med hjälp av grävmaskin, för hand hade vi aldrig orkat. Mer sten är på G, det ligger ett antal o väntar.
En stor del av vår kulle består av sten o mossa men dom stenarna rör vi inte, dom får vara kvar där dom är.
För mig som tidigare hade en platt tomt helt utan större stenar är det här med sluttningar o stenblock ren lycka.
ja det skulle jag också vilja ha ,en massa stora stenar som det går att odla mellan och som ger lä,men det är det där med att forsla dit dom om dom nu inte gömmer sig i marken förstås.
Denna tomten gränsar till en radda med tretton enorma askar ståendes på rad, ibland kommer det vindar av fröer in på tomten och det sätts mängder av småaskar..bara att se glad utoch gilla läget
Din vinterträdgård ser lite annorlunda ut än de vinterbilder jag har på min blogg.... vårt land är sannerligen avlångt.
Mossa hmmm, i bästa fall om ett halvår!!!
Men brasa och god mat det har även vi!!!!
Jag tänkte på en grej.. Skatorna som får nya ungar hela tiden: det är ju egentligen det de handlar om. Det är ju på grund av att naturen aldrig ger upp som vi kan njuta av perenner som återkommer och blommande körsbärsträd. Katterna kanske bara "beskär" skatorna. En slags förädling?!
Du har rätt Maria, katterna förädlar fram monsterskator!
Jo Bilan, medden naruren som granne skulle jag också vara nöjd, fint med snön, här är det snökanoner som gäller nu.
!3 askar, jao Carina det blir till att rensa, hela skogen runt mig är askar, det blir en ojämn kamp, men sten, jo det måste du satsa på. Det brukar gå och få tag på vid vägbyggen och liknande för en relativt mindre summa.
Jo Inger jag mins den gamla villatomten, måste vara hur kul som helst med en mossig stenkulle, framtidsutsikter. Ni brukar ju inte direkt vara behärskade,,,
Eivor, jo det har varit en del jobb med trädgården, men självaste skötseln är faktiskt mkt enkel. Förutom klippningen då!
Jag har för mig att man kan skära ner spirea och så börjar den om, som ung och snygg! fast häckar är mkt trevligt också.
Vad menar du med att vi inte brukar vara behärskade ;-).
Fast jag måste rodnande konstatera att dom gräsmattsytor som vi från början planerade antingen är hårt beskurna eller aldrig blev sådda.
Spirea har jag faktiskt aldrig tyckt om. Varken till lukt eller utseende.
Brudspirean fullkomligt stinker. Det fanns i bostadsområdet på Hisingen, när jag bodde där, och jag fick hålla för näsan.
Önskar Dig ett Gott Nytt År och en trevlig nyårsafton.
Hälsn. Eivor
men du har väl maskin inte klipps det för hand..bästa grejer halva nöjet.
Kul att du just nu har exakt samma vintersyssla som jag. Då måste jag ju vara på rätt spår! Är ute o spanar i trädgården om vad som skall beskäras o var det behöver insynsskyddas. Mycket att göra, måste ha in mer sol o luft. Allt är numer försänkt i minst halvskugga.
Fick 12 E-plantor Slånaronia i somras med maximal röd höstfärg o ätbara bär. De kommer att flyttas till våren dit de behövs mest. Man måste ha en plan o det har jag nu! Yo
De rimfrostade tallarnas färg fullkomligt försätter mig i trans. Jag bara häpnar! Det är bara så vackert. Inte underligt att japanerna har tallen som ett heligt träd (tålamod o uthållighet). Yo
Vi har ett nordiskt bröllop mellan våra tomter, grannen o jag. De har en ask o vi har en buskalm (som numera är ett 6-stammigt träd=tjocka Alma). Asker o Alma, de första två människorna i den nordiska mytologin. Och den asken, Carina, får mig att jobba hårt varje år. Attans vad den frösår sig! Jag gillar askens skira grönska men, men, men... Yo
Mitt vackraste träd är en uråldrig ask, jattehög med spikrak stam, med kona långt uppe i rymden. Förmodligen har den stått trång i många år, och senare blitt befriad från jobbiga grannar. Men detta har hänt före mig. Men varje morgon när jag går ut på trappan, tittar jag först upp på himlen till vänster, där är kronan, vacker ståtlig i sin ensamma majestät. Sedan hämtar jag tidningen...
För övrigt är Kinnekulle ett paradis för askar, men också för fågelbär, ekar och bokar, några fantastiska aspsnår och självklart friväxande björkar. I love them!
Ja, visst är askar fantastiska, precis som du beskriver din favorit. Praktträd med skir grönska som aldrig förorsakar total skugga. Är det nå'n som vill ha småplantor? Yo
Vackert, besöker sällan andras trädgårdar på vintern, ofta är det ju mörkt... Hos mej är det lite lagom vintermysigt, har försökt tänka på att ha glädje av trädgården hela året.
Jo de är verkligen resliga..dessa är ena sidan av en gammal alle..bara de är av genuint virke rätt igenom,iallafall stammarna, för vid storm så brakar det av rejäla grenar som bli liggande till barnas förtjusning
Var på Kinnekulle för ett par år sen och det var som en annan värld..lite sagoskog..och kyrkor och kyrkor igen och nån gammal koja som en farbror byggt på en avlägsen plats in i skogen..
Lasse i grottan, hette han.
Det var en stengrotta - den finns ännu.
Jag har varit där och fotograferat.
Han hade ett hembyggt gevär, som höll alla besökare på avstånd.
Eivor
Stackare, lite väl spartansk våning.
En gles skog av bara askar, kanske skulle kunna vara något?! Att vandra i, lite drömskt sådär om våren. Yo
Lövskog är mer nice än barrskog
"Två granar var ute och gick..rätt som det var upptäckte den ena granen, att den andra var försvunnen..plötsligt dök den andra granen upp lika snabbt som den försvunnit.Då frågade granen den andra granen..-var har du varit?Då svarade den andra granen den ena -I skogen o barrat....."
Skicka en kommentar