Alldeles nyss, jo jag vet att det kan vara tjatigt, men det får ni stå ut med. Sitter och jobbar och tittade ut genom västerfönstret, solnedgång igen, eller kanske snarare ljusnedgång. Så himla soligt har det inte varit här, tror jag.
Vinterhimlen är sådär lite aprikos, stålgrå och som urvattnat blått akvarellvatten. Jag tröttnar aldrig på de här korta skådespelen, nu är det nästan över, möjligen lite kyligt mörkblått just nu.
5 kommentarer:
det är inte som att släcka en lampa direkt utan lite succesivt försvinner ljuset cooolt.. typ kura skymning.måste bara fråga vilken växt det är du har två av i fönstret?
Ardisia, Carina, Ardisia tror jag!
Ulla
Är det Ardisia Hannu?..åsså såna där fönster med bomull emellan .det var inte igår jag träffade på det..fotot
som ett vykort med julsmak..man hallå var är värden??
och detta tjatet kan man inte få för mycket av ..absolut inte..helt underbara bilder mera,mera(står upp och klappar händer ,ni skulle bara se)
Japp, jag är begåvar med gamla fönster och känslan när jag lyfter ut vinterglaset på våren, är ungefär som att bjuda in naturen. Tyvärr inte i hela huset, men dock på den soliga sidan. Dem kommer jag aldrig att byta ut!
Skicka en kommentar