Du skriver väl på...

Öppet brev till Jordbruksverket!


I Sverige finns flera miljoner fritidsodlare. Att odla sin trädgård är en växande folkrörelse. Att odla sin egen mat en växande trend som är bevisat bra för folkhälsan, individen och miljön.
Fritidsodlarnas stora kunnande om sådd, förökning och odling är ovärderligt för den biologiska mångfalden. Med intresse och engagemang ser de till att hålla Sverige grönt, gott och blommande.

Men odlarna i Sverige är inte någon homogen grupp. Framför allt är skillnaden stor beroende på var man odlar. Att odla i Skåne är alls inte samma sak som att odla i Kiruna. Odlare i Sverige har därför ett stort behov av ett brett sortiment av växter och fröer anpassade för olika förutsättningar.

Fritidsodlare odlar gärna och ofta udda sorter, gamla sorter och speciella sorter. På så sätt bidrar de till att de grönsaker som ratats i den kommersiella odlingen, för att de inte uppfyller industriella krav, bevaras till eftervärlden. Vikten av bevarad mångfald har slagits fast hur många gånger som helst och Sverige har skrivit på en rad avtal som förbinder oss att göra vårt yttersta för just biologisk mångfald.

Det EU-direktiv om registrering av vissa grönsaksfröer som togs i november 2009 och som nu ska implementeras i den svenska lagstiftningen har som sitt yttersta syfte att bevara just mångfalden.

I direktivet har EU utarbetat riktlinjer som ska rädda en rad viktiga europeiska köksväxter kvar till eftervärlden. Problemet är bara att direktivet inte alls är anpassat efter nordiska förhållanden. På många sätt hotar det i stället vår mångfald. Direktivet är skrivet för betydligt större länder, med stora befolkningar och helt andra klimatförutsättningar. Direktivet kommer allvarligt att hota utbudet på den svenska frömarknaden.

Och som om inte det vore nog. I svenska Jordbruksverkets regelsamling, som nu är ute på snabbremiss, för hur EU-direktivet ska införlivas i svensk lagstiftning blir det ännu sämre. Tyvärr. Inom ett år kan vi ha förlorat så många som 300 sorters grönsaker. Flera av dem sådana som är extra bra att odla i liten skala i tufft klimat. Och när ingen längre säljer dem, riskerar de utrotning.

Vilket utsäde som får säljas och odlas inom EU är mycket hårt reglerat och kontrollen för godkännande är omfattande och dyr. Allt som säljs måste finnas med på en sortlista över godkända fröer. EU:s tanke med de nya direktiven är att sorter som är värda att bevara för att de är unika för en viss region ska få ett lättare och billigare regelverk. Man vill också underlätta för fortlevnaden av köksväxtssorter som tagits fram för speciella odlingsförhållanden, till exempel klimat eller jordförhållanden, men i övrigt saknar större kommersiellt värde.

Det betyder att man vill att udda köksväxter, som främst odlas av fritidsodlare, ska kunna registreras på ett enklare och billigare sätt.

Exakt hur denna väg ska se ut beskrivs ganska noga i direktivet. Men vad kostnaden ska bli för registrering har man lämnat till de enskilda medlemsländerna att besluta om.

I Storbritannien, som har en frömarknad som är mer än tio gånger så stor som den svenska, har myndigheterna bestämt att kostnaden ska ligga på 100 pund per sort. Man har också sagt att branschen har tre år på sig att registrera och till fullo införliva de nya direktiven.

I Sverige menar Jordbruksverket att 3000 kronor i registreringsavgift och sedan en årsavgift på 2000 kronor är rimligt. Alltså 5000 kronor per frösort. Man menar också att alla frön måste vara godkända redan till årsskiftet för att få säljas under 2011.

Jag har talat med flera fröfirmor som alla berättar att inte ens den totala försäljningen av vissa av dessa udda fröer uppgår till dessa 5000 kronor per år. Bland annat är det många fröer som efterfrågas av invandrade fritidsodlare som vill kunna köpa frön från grönsaker de odlat i sina hemländer. Och det är fröer som beställs av odlare som bor i norra Sverige och därför har speciella krav för att hinna få skörd i den korta svenska sommaren. Två små marginaliserade grupper, som helt saknar kommersiellt värde för andra än några få små svenska fröfirmor, och som kommer att få se sitt utbud kraftigt decimerat efter 31 december i år.

Totalt handlar det om drygt 300 sorters grönsaker som hotas av utrotning eftersom de främst är av intresse för en marknad som i ett europeiskt perspektiv är pytteliten. Man undrar ju stilla hur Jordbruksverket tänkt försvara att detta är ett sätt att bevara biologisk mångfald.

Antalet svenska fröfirmor är litet. Och de som tillhandahåller ett varierat och annorlunda utbud än färre. Det är små, familjeägda företag på orter som ofta ligger i glesbygd eller i områden med hög arbetslöshet. De sysselsätter vardera högst ett tiotal personer och omsätter från ett par hundra tusen kronor upp till 10 miljoner. De besitter ett stort kunnande och lägger ner ett viktigt arbete på att runt hela jorden och leta efter, importera och vissa fall provodla grönsaksfröer anpassade till svenska förhållanden.

Med sitt arbete gör de livet rikare och mer spännande för många, många tusen fritidsodlare som vill kunna beställa en påse av en viss sorts tomat som passar en regnig svensk sommar, eller en extra odlingsvärd rödkål som blir extra bra i områden med ljusa nätter eller gurka som mognar trots kyliga nätter. Med sitt arbete bidrar de till att det genetiska underlaget växer, något som alla parter i hela Europa är överens om är viktigt.

Det är små firmor och små konsumenter – inte sällan ligger en order på runt hundralappen. Med det nya regelverket riskerar flera av dessa företag att försvinna. Det rimmar illa med regeringens satsning på jobblinjen och tron på att de små företagen ska driva Sverige.

Jag frågar mig. Finns det någon, någonstans som har glädje av detta? Eller varför gör de på detta viset?

Viveka Ljungström
chefredaktör Allt om Trädgård

Kopiera och skriv under med namn och tele och mejla till.

linda.qvarnemark@jordbruksverk

et.se