Pingsatftonsmorgonpromenad

Började dagen med att dra på mig gummistövlarna för nu ville jag inte missa hedblomningen.

På vägen kändes det nästan som att vara i trädgården i alla fall, brandliljor och ännu inte blommande isopsfält.

Prästkragarna visade vägen.

Och jag tog vandringsleden för att vara på den säkra sidan, hm precis som jag inte skulle hitta i hemmatrakten.

Målet var nypoheden vid stenbrottet, jag har länge velat se den i blom men det har liksom inte blitt av.

Men nu stod den där i alla sin prakt och det är galet många nyponbuskar.

Och jag gillar verkligen det taggiga överdådet.

En del buskar dör men det gör inget, det kommer nytt hela tiden.

Och de som står lämpligt till blir beskurna av hjortarna, snyggt.

Det är en kort blomning så det gäller att njuta nu!

Med stenbrottet i bakgrunden blir det verkligen en spektakulär promenadupplevelse.

Visserligen lite mer som en allvarsmark emellanåt men vackert ändå.

Snart har nyponen spridit sig ända ner till fiskesjön och blåelden har svårt att etablera stora bestånd då de blir betade av hjorten de med. Men hallå det är fint så här med.

I mer fuktiga lägen blommar fläckigt nyckelblomster nu, vackert med kärringtandens gula blomning.

Och skulle det vara så att du inte orkar gå, lugn man kommer fram till buskarna med bil. Välkommen till Kinnekulle, här är det alltid något på gång! :)