Snödroppar på riktigt...

I snödroppstider blir man alltid sugen på fler och fler, hittade denna böljande matta på nätet och kände hur det högg till i hjärtat. En sån här mängd går ju inte att plantera utan det gäller att vara tålmodig och låta dropparna självföröka sig med tiden, uh kul... 

Men så klart man inte kan stå emot den krispiga fräschören som snödroppar ger till trädgården nu när ingenting annat blommar ännu. 

Så jag gav mig av ut på snödroppsjakt i markerna och hittade genast en skön förvildning.

Dock växer dom på kommunens mark nere i samhället, men dock långt in i skogen där ingen förutom sommargrisarna ser dem, dock verkar grisarna inte påverka dem negativt. 

Men det är ju ingen annan heller som ser dem, lite tråkigt tycker jag nog och det är ju en försvarlig ekonomisk mängd snödroppar på drift där...

Eller rättare sagt så tycker jag nog att man kunde flytta upp dem dit där folk ändå vandrar på Falkängen, de står bara 100 m bort. Men det kanske inte tekniska kontoret hinner med men Falkängen har säkert en fastighetsskötare som kunde lägga några timmar på att få upp dropparna till byn. En liten tuva väcker också känslor men man har ju grundbulten till en snödroppspromenad 100 m bort. Det kräver en insats och sen klarar de sig själva, visserligen blir det lite fult när de vissnar men de blommar tidigt och kommer att göra Falkängens gräsmattor till ett skönt vårobjekt att besöka, satsa lite nu.  

Gick vidare till gamla tippen och där hittar man alltid droppar som följt med ngt trädgårdslass, där har jag inga skrupler om jag skulle vilja gräva upp några.

För nästa gång man är tillbaka är de övertäckta med avfall och det är ju tippens funktion.

Nåväl snodde inte dropparna men hittade några sköna klungor i slänten nedanför mig, en frestelse vill jag lova.

Och vid gamla fattigstugan blommar det fortfarande snödroppar, dock har de inte spritt sig men det beror nog mer på konkurrensen från stora snöbärssnår. Dock kan man ana sjöutsikten de hade från stugan även om det var fattigt.

Strax intill vid en gammal boplats hittade jag också härliga tuvor, även de känns frestande och dem är det ju ändå ingen som ser.

Planterar man snödroppar så lämnar man spår efter sig i generationer efteråt, även om huset skulle rasa... Ett sätt att bli odödligt och att i all framtid visa sig trädgårdskärlek.

Jag gick bort till min gamla trädgård och kunde se att de droppar som jag en gång satte vid grinden har förökat sig, inte gräva där Hannu.

Lite sämre hade det gått för dem jag planterade i grusgången vid trappan, men det är ju så härligt att ha droppar vid grind och dörr som välkomnar nu när våren är på gång.

I min nuvarande trädgård delar jag på tuvorna då och då, jag vill att lunden i framtiden ska bli tjock och vit av tidiga droppar. Dags att vårklippa där med...

Jag försöker få snödroppar på alla ställen i trädgården och i rosenträdgården har de förökat sig riktigt fint, dock lite bökigt att komma in och klippa ner fjolåret bland vassa taggar och nya vårdroppar.

Men då och då planterar jag ändå ut dem på olika ställen, i prärien blir det en mix av droppar och vintergäck. Det är min favoritvår som påminner lite om vaniljsås, ja ja...

Under körsbärsträden har jag missat att plantera droppar men det hinner jag med och snart kommer vivor och skira narcisser, det är också underbart.

Hur som går det inte at stå emot när våren kommer med nysprunget vitt, det handlar om en tålmodig väntan och att se till att både frön och lökar sprids i trädgården, sen blir den allt vitare för varje år.

Och visst har jag planterat en liten tuva vid grinden med och med åren kommer denna också att blida böljande mattor, fast då är nog inte jag kvar...