torsdag 25 juli 2013

Aile


Det kan tyckas lite oöverlagt att skaffa hund hastigt utan någon större
framförhållning eller oceaner av ledig tid, men det var så här att Hilton var på besök i mitt gamla hus, och jag blev tokkär. Sen hade jag öppen trädgård och träffade på Ester och blev tokkär igen.


Samma kväll Googlade jag på Jakt Labrador och stötte
på denna söting strax utanför Lidköping. Jag berättade om mitt liv och förutsättningar
till uppfödaren och de sade hårt men underbart. Jag fattar så klart att valpen
inte kom till mig i optimal tid men det var liksom nu eller inte. Dessutom fick jag
garantier på att hon är välkommen på besök när jag eller om jag skall åka slalom i
en Alp eller på annan plats där hon inte kan vara med. Så klart jag styr om och åker slalom där
hon kan vara med så mycket som möjligt men så klart inte i backen. Men skidorna kan jag inte överge.
I många år har jag tänkt på hund men inte fattat hur jag skall få till det, med
några av mina närmaste vänner har hund och de reser jättemycket i jobbet och anpassar resandet
efter hundarna. De är alltid med och det skall Alie också vara. Det betyder så klart jättemycket
jobb med fostran, förtroende och hennes lycka i livet och mig, men det måste jag satsa på
för att det skall bli bra för båda. Hon skall aldrig bli kuvad men lyhörd och disciplinerad om det krävs och självklart väldigt trygg och älskad. 


Vår andra dag började i morse med att vi låg kvar i soffan och myste länge, hon verkar 
tack och lov inte så väldigt morgonpigg så det är jag som går upp och slamrar och hon kommer nyfiket efter...


Ja tack jag tar gärna samma som katterna! Nej så klart hon inte får det. Hon kom hit i går, kräktes den sista 1/2 milen i bilen eftersom hon så klart blev åksjuk, jag måste träna henne lite varje dag så hon kommer över detta. När jag plockade ur henne ur buren så lossnade koplet och plötsligt var hon lös på vägen, aj jäklar så otrevligt. Nu var det ingen trafik men hon kände ju inte mig även
om vi har träffats några gånger, så hon sprang runt och det var ingen idé att jaga henne. Jag satte mig på
vägen och försökte få henne att komma till mig, hjärtat bultade och jag såg det värsta framför mig. Allt gick bra ocj metoden vänta in funkade, till slut kunde jag bära in henne, jag har ett annat halsband nu med. Självklart var hon förskräckt och jag var inte beredd på att hon skulle vara lika rädd som en kattunge, fattar inte varför jag inte hade tänkt på det. Och hemma sprang hon runt i huset och luktade så klart, mycket nytt och okänt. Hon är kattvan och katterna är hundvana så det är inget problem, men hon var superstressad så klart. Jag försökte närma mig henne men hon var undflyende även om jag satt på golvet och inte utgjorde ett större hot, stackarn. Men hon åt och drack, jag insåg att hon måste vila så jag lade mig i soffan, hon kom fram och ville men vågade inte. Hon gnydde och behövde gå ut, men eftersom jag ännu inte hade lyckats sätta på henne det bättre halsbandet vågade jag inte släppa ut henne, hon vågade så klart inte heller gå ut. Så jag låg kvar och hon kissade och bajsade inne så klart, jag gjorde ingen sak av det och plockade upp efter henne. Men jag fick henne inte i min famn, hon var osäker, trött och såg sorgsen ut. I ett obevakat ögonblick fick jag tag i nackskinnet och drog henne till mig, hon ylade eftersom det så klart gjorde ont men jag hade inget val, då hände det märkliga att hon blev blick stilla och jag satte på henne det bättre halsbandet, skönt. Sen tog jag upp henne och gick och sov siesta med henne tätt inpå i ett par timmar, de där timmarna skapade ett slags lugn i henne som jag märkte efteråt när jag gick upp, hon närmade sig mig på ett annat sätt. Natten tillbringade vi tillsammans i soffan eftersom den kan hon hoppa upp och ner i från utan problem, men hon hoppade inte ner och låg kvar nära tätt intill hela natten. Min plan är inte att ha en hund i sängen men jag vill bonda och skapa närhet nu och sover i soffan några nätter till. Jag har vänner med hundar som inte sover i sängen men kommer upp och har pusskalas så fort de hör att husse eller matte har vaknat, siktar på detta jag med.


Så idag har jag ägnat all tid till att ge henne gränslöst med kärlek, mat och småäventyr, inga nej utan bara uppmuntran och närhet. Jag fick dessutom besök och trots att jag läst att det ska vara bäst att de bara träffar familjen första tiden så såg jag hennes nyfikenhet och pussvillighet, det hände något efter lunch och det känns om att hon har tryggat sig med mig. 


Och vi övade med att gå själv över den stoora grusplanen och när hon var framme hos mig tittade vi på den stora grusoceanen hon tagit sig över alldeles själv, tro mig det var en seger och dessutom gick hon ut och kissade själv för första gången idag. 


Jag var inte beredd på denna känslostorm en hundvalp kan uppringa i mig och det känns fantastiskt att vara hennes viktigaste i livet och få vara med om att förvalta detta. Mina ambitioner är högt ställda och jag fattar att det kommer ta mycket tid och att jag kommer svära över henne, men jag har inte valpsäkrat huset och har som ambition att hon inte ska vara understimulerad. Jag tänker att hon ska få mycket tid av mig, inte alltid men ngn timma ändå varje dag. Det går att fixa med vissa undantag och även om jag reser mycket så är hon med mig i bilen och på jobben, mellan jobben har vi all tid tillsammans.


Och hon blev överlycklig över sitt första tuggben av malda ben idag, säljaren garanterade att det var reko grejen men kände mig trots det lite osäker. Så i morgon blir det märgben i stället.


Jag skall inte säga att jag inte är hel utan hund, men jag känner mig otroligt lycklig av hennes närvaro och tycker så klart att hon är vackrast av dem alla, katterna tycker att det är lugnt och jag ser fram emot många år med henne. Kanske är hon precis som Kinnekulle, något som fattades utan att jag visste det.

23 kommentarer:

Anonym sa...

Grattis till en fantastisk valp! Har själv haft retrievers hela livet och nu en jaktlabb. De är högenergiska men behöver varva med siestor :-) Försök skapa en tydlig struktur med klockslag för måltider och promenad i koppel. Lyft ut valpen om den sker en olycka inomhus, de lär sig snabbt. Jaktlabbar håller sig väldigt nära sin ägare - i köket, i trädgård och i rörelse. En härlig tid väntar! (Men plocka bort farligt tuggbart, valpar testar allt...) / Med vänlig hälsning, Hanna S

Unknown sa...

Å så søt den er, valper er så utrolig søte.
Flotte bilder fra Marit.

Hélena sa...

Blir alldeles rörd av ditt inlägg och förstår precis vad du menar även om jag inte har hund. Ska bli kul att följa er resa :-)
Hélena

Alen Trädgård sa...

Vad härligt det låter Hannu:) Du har verkligen tänkt igenom detta och jag tror att ni kommer att komplettera och älska varandra och ha det så bra som bara två bästa vänner kan ha det:)) Ha det gott/Monne

Godastunder-tokigaidéer sa...

Underbart, förstår din glädje. Du bjuder som vanligt på underbar läsning och jag ser fram mot att få följa er resa tillsammans. Min lilla gula labbe Zelda är 4,5 månader och jag stå mitt i det precis som du. Vi börja på hundägarkurs om någon vecka och jag längtar, vill att hon ska bli en lycklig och lydig hund.
Lycka till
Kram Anna

Hannele på Hisingen sa...

inte samma som du redan har staty av....

Hannu på Langeland sa...

Förstår inte vad du menar Hannele? ;)

Helens trädgård sa...

Sååå söt liten vovve.
Grattis till den nya familjemedlemmen.
Det kommer att gå så bra och du får en trogen vän vid din sida i vått och torrt.
Underbar läsning.

Må väl båda två.

Växthusmadam sa...

Du kommer inte att ångra dig! Hundar är ju anpassningsbara och hon kommer säkert att fungera jättebra med ditt resande!
Med vår första hund var jag stenhård med att den inte skulle sova i sängen och nu med vår andra hund så kunde jag inte riktigt komma ihåg VARFÖR den inte skulle få sova i sängen, så nu har vi världens mysigaste sängkompis (som inte fäller hår ska tilläggas).
Livet med hund är verkligen underbart och jag tycker att jag får ut så mycket av det! Som trädgårdsmänniska är det ju också så otrolig mysigt att ha en liten kompis som följer med runt och "kollar läget"!
All lycka till er båda, ni har en mysig valpperiod framför er!
Växthusmadam (och blandrasen Ozzy)

Unknown sa...

Ahhh, your sweet puppy! Very much like my new yellow, Rosie. I'm totally in love with my yellow dog, and I see you are of yours!
Beautiful blog.
Stacey
www.downtoearthdigs.wordpress.com

Annette sa...

Så härligt med en valp.Har haft två labbar det gick åt en del saker det första året även om hon hadde en äldre hund som hjälpte till att fostra henne.Har haft problem med att hundar inte tycker om att åka bil men efter jag införskaffat en bur att ha i bilen till dem har det fungerat.Lycka till du får otroligt mycket kärlek av den tjejen skall du se.

Annelie i Geneve sa...

Så fint skrivet! Ni kommer få det toppen tror jag, även om de kräver en massa också. Mina egna (begränsade) erfarenheter säger att jakthundar är de trevligaste sällskapshundarna, om man bara tänker sig för så att de får vad de behöver. Lycka till!

Hannu på Langeland sa...

Idag börjar andra dagen med henne och ska se om vi kan komma så långt som runt huset, spännande. Det kommer så klart bli en härlig resa som varar i många år. Well Stacey you know all about dogloove, i'm getting there. :)

Anonym sa...

Du är en klok man, Hannu.
Fin läsning.
Har du upptäckt hundterapeuten Ceasar på tv?
Kram
Margaretha
Tidningen Vi

M/S Design sa...

Det var fint skrivet!
En bäste vän kommer hon bli.
Det är härligt med djur! min äldsta hund är som en magnet hon följer mej hela tiden.
Mariana

Hannu på Langeland sa...

Jag får börja titta på Tv igen så jag blir uppdaterad, men det känns väldigt bra med en magnet i trädgården med. :)

Katarina sa...

Jag förstår att du blev tokkär i denna bedårande valp! Vilken härlig tid som väntar er! -Lycka till!

Hannu på Langeland sa...

Tack, ska jobba på att det blir bra med. :)

Anonym sa...

Sååå härligt! Att skaffa hund kan verkligen vara en kärlekschock! Ge henne all kärlek du kan - men det är väl inte så svårt! Har själv varit "delägare" i en underbar Berner Sennen (obs inte detsamma som S:t Bernhard) också det en underbar hundras. Nu tar jag hand om min dotters två omplaceringshundar ibland. Hundar som var totalt utmärglade och kedjade dygnet runt, året om. En utmaning men oerhört värmande, när de visar att de accepterar mig. Känner att jag i alla fall vill ha synpunkter på "Mannen som talar med hundar". Visst, det ser lätt ut och han visar ibland också med sina egna hundar (som han dock lär "uppfostras" med hugg o slag. Kanske ett illasinnande rykte, men...). LYCKA TILL med din söta lilla prinsessa Aile! Siv <einerud

Anonym sa...

Men, Hannu vad roligt för dig!
Och vad roligt det blir för Aile:. Yo

Anna-Maria sa...

Vad fint skrivet! Du grejar det hur bra som helst!

samson sa...

Underbart fint skrivit man känner att du älskar den lilla sötnosen
ha det så bra
maggan

The Secret Garden sa...

Grattis till en ny familjemedlem! Och att du föll för labrador kan ju jag förstå! :)
Har fyra, äldsta 15 år och den yngsta fyller 1 idag. Labradorer är speciella hundar, smarta intelligenta och förstår vad man säger (och tänker). har aldrig haft något problem med någon av dem. De blir som man gör dem till. Vill man att de ska vara en del i familjen/en själv, så blir de så. Det är inga hundar som man behöver vara sträng emot.
Mina sover i sängen ligger i soffan...Men om jag inte vill ha dem där och säger ifrån så förstår de det. De förstår skillnaden gång från gång.
Man ska "snacka" med en labrador och ge den sitt hjärta och kärlek och lita på den så gör den detsamma tillbaka till dig.
Bättre ras finns inte! :)
Ge henne en puss på kinden från mig.

//Boije