Hon fick en rivstart hos mig, vi bondade i två dygn och sedan tittade jag henne i ögonen och sade sorry men nu ska vi på turné. Jag fick blandade reaktioner på nätet och privat, men jag valde min väg. Vilket betyder häng på mig så blir det kul och omväxlande. Jag har länge velat ha hund men backat för jobbet och att kanske en hund inte skulle gilla att flacka runt, löjligt fattar jag nu eftersom hunden är trygg och glad så länge jag är med.
Eftersom vi reser mycket måsta jag leta upp ok platser för henne att motionera och träna på, i Växjö tränade vi på strandpromenaden.
Vi har gjort TV debut och suttit utanför kameravinkeln utan att gnälla.
Och så långt jag har kunnat har jag fixat det bäst för henne, hon är ju ändå bara en valp.
Hon har umgåtts med hundar vid varje tillfälle det har gått att fixa, nya miljöer och hundar har gjort henne lite världsvan.
Vilket har har gjort henne till en trygg valp, vi har stött på många otrygga hundar som typ piper hela tiden, men inte dessa som sover tryggt.
Med katterna har det inte varit några problem, förutom att valprörelserna är lite för livliga för en katt. Men en puss funkar. :)
Hon får inte sova i sängen hemma men på hotell och gästsängar passar jag på och hon har fattat det, gnäller aldrig om sängen hemma. Men efter första morgonkisset skuttar vi in till sängen och myser nära en liten stund, underbart.
Eftersom hon kom till mig i en tid när jobbet krävde mycket ser jag till att hon har det kul emellan, det kostar på men jag prioriterar henne i alla lägen dom funkar.
Men så klart att vi tränar var vi än är, jag lägger mkt tid på självaste träningen.
Och igår var vi hemma igen och visst tränade vi efter frukosten. Tror det heter sitt kvar, så sade jag i alla fall.
Och gissa om jag tokälskar synen av en lycklig valp komma rusande emot mig. Jag märker tydligt att hon tycker det är roligare hemma, rörelser, ljud och hela hennes väsen strålar här på Kullen, men det funkar så klart att vara borta med.
Och igår visade jag henne Vänern igen, hon tittade avvaktande....
Och så hände det jag har längtat efter, hon badade. Wow, jag vet inte varför men jag älskar se att se hundar i badet. Detta har jag längtat efter och fattar så klart så klart att det blir jobbigt senare... När jag också skall bada.
Och eftersom jag gillar träning mycket blir det både stock och sten för henne, en del högre så klart.
Vi hängde vid stranden och jag lärde henne allt om branter och kom hit, kanske lärde jag mig själv att inte oroa mig för att hon skulle halka ner för stupen...
Ibland kopplad men oftast lös, hon kan i sin iver ändå gå med löst koppel, det kan hon inte på valpkursen.
Jag försökte få henne att hoppa från bryggan, men nej det var för tidigt. Självklart tvingar jag henne inte, hon kommer att dyka när hon är redo.
På något sätt känns det som att vi har kommit längre i vår relation under turnén, men kanske är det inbillning eller så märks skillnaden tydligare hemma i invand miljö.
Lycklig valp och stolt husse, det måste vara som när man har barn och de går för första gången.
Utan att stressa henne utsätts hon hela tiden för nya utmaningar, stock, sten eller ojämna murar. Jag tänker mig att de blir en orädd hund som kan ta sig fram över allt om det behövs.
Och plötsligt var hästarna inte otäcka längre, jo lite men så nära har hon inte varit förr.
Att jag skaffade Aile är det bästa jag har gjort och jag älskar våra morgonpromenader mest av allt, det är hennes tid och ingenting annat kommer emellan.