torsdag 10 oktober 2013

I katthimlen har också mössen vingar


Jag mins inte när han föddes men jag kommer i håg
att jag var med och förlöste honom hemma i sängen, egentligen
var det en annan kattunge i kullen som hade fångat mitt hjärta.
Men den var det någon annan som ville ha, så det var Grå som blev över...

men

Men det skulle visa sig att han skulle bli en ovanligt vacker katt 
fylld av klokhet och vänskap, han åldrades vackert och var ständigt
        i närheten utan att märkas.


Lite säregen var han men våldsamt cool med och visst han höll
tomten ren från möss, nu är det den yngre generationen som axlar
det ansvaret. Visst det är ledsamt men just i dag kändes det
som det var dags, han har ändå varit med mig över 20 år.
Jag har så klart haft andra katter med, men de blev överkörda eller 
uppätna av räven, denna gången var det jag som fick ta beslutet. Och visst, det 
käns så klart riktigt även om det är sorligt...


De sista timmarna hemma gick han omkring och luktade
på välbekanta ting och sedan lade han sig i favoritföstret och tittade ut.
Hos vetrinären gick det lugnt och fint, jag kunde tyvärr inte få hem 
någon denna veckan, så tyvärr. Men han kurrade ända tills narkosen tog över.


Vi kommer så klart att sakna honom vid skåpet till vänster men jag har en skön
trio att ta hand och med tiden kommer Grå falla in i vardagsglömskan.


Självklart skulle han begravas hemma men det var lite otäckt även om han
var formellt dödförklarad så var kroppen fortfarande varm. Men han
andades inte, jag kollade väldigt noga.


Symbolikst nog kom katterna fram och sniffade vid graven, jag 
vet att de kommer att sakna hans sköna päls att sova mot i vinter.
Nåväl livet går vidare och även om det var sorgligt käns det som 
jag gjorde helt rätt och vetrinären gjorde så klart ingen större
undersökning, men vi kunde konstatera att han mådde bäst av att slippa vara kvar.
Med tiden blir det ju också fler stenar kring stenen, men det tar vi senare... ;)

11 kommentarer:

Den passionerade trädgårdsturisten sa...

Rörande. Jättefint skriver av dig. Grå får det fint i din trädgård.

Anonym sa...

Ja det är inget vi kan stoppa. Döden har sin egen vilja och vi kan bara följa med och göra det sista livet så vackert och skönt som möjligt. Men det är ändå sorgligt och måste få lov att vara det. Saknad. Det var dags. Ändå saknad och sorg. Grå hade det bra hos dig nu har han det bra i katthimlen. Kram till dig Hannu.
Elisabet Bergwall

Anonym sa...

Så vackert skrivit Hannu. Varma tankar till er på Kinnekulle.
Kram
Rosita

Hildas hem - Sofia sa...

Vilken vacker skildring av Grå. Jag var med om precis samma sak i somras då vi blev tvungna att låta vår älskade Pablo somna in. Det var ett otroligt jobbigt beslut och jag trodde aldrig att jag skulle komma ur sorgen och saknaden som var de första dagarna. Det gjorde jag ... men det kommer fortfarande dagar då jag tänker på honom och tårarna rullar nerför kinden. När tomheten och saknaden är som störst då går jag till graven en stund.
Jag hade också en trio kvar att ta hand om, och det gör det hela lite lättare. Och precis som du, kontrollerade jag många gånger om han verkligen inte andades, innan vi begravde honom. Det var liksom svårt att fatta. Jag kunde inte låta bli att skriva några rader eftersom jag vet exakt hur det känns.

Kram Sofia

Anonym sa...

Just förmånen att själv få välja att avsluta ett älskat djurs liv på ett värdigt sätt,är värdefullt. Efter att ha uppnått en hög ålder och levt ett härligt liv är det den sista fina tjänsten vi kan göra. En gammal katt är ett lätt byte för andra djur. Ett klokt och smärtsamt beslut Hannu. Vet hur det känns, förstås. Kram, Monica/Monaxe

Jema Rose - The Bohemian Girl sa...

Så fint skrivet om din katt.

Jag har själv 2 katter & bävar inför den dagen det är dags för dem att somna in, men de kan ju inte vara med oss för evigt, själv tror jag ju på att när man själv gått bort, så får man återse både de människor & djur man har förlorat & saknar så mycket...det är iallafall vad jag hoppas på.

KRAM, Jenny

renate sa...

Så fint du skrev om Grå.Nu är han i katthimlen och träffar kanske min Murvel där.
Kram Renate

Malin Svensson sa...

Fint skrivet omen fin katt. Och vilken vacker plats djuren har i din trädgård!

Anette sa...

Så fint du skriver om din katt, och jag vet hur det känns, att behöva ta beslutet själv även om det är tvunget.
Det är tungt.

Ha det gott!

Anonym sa...

Jag är säker på att Grå nu tänker:
Fint att jag haft just Hannu som husse.
/Margaretha

Hannu på Kinnekulle sa...

Det var sorligt i går, men i dag går vi vidare och solen lyser. Men visst det märks så klart att han inte är här längre...