måndag 7 oktober 2013

Nostalgisk och lyckligt lottad. Rimfrost och trädgårdsdrömmar


I helgen var jag i min gamla bostad och satte
på värmen åt vännerna som skulle komma dit. 
Misslyckades med värmen men kollade in golven, jag
kommer i håg att jag målade sovrumsgolvet
med färg som jag pressade in i trät med en hyfsat torr 
pensel. Bara för att slippa skura och ändå
få ett levande golv, täcktmålade gov bli
väl så livlösa.


Och jag har verkligen tröttnat på att knäskura
mitt köksgolv, kanske är detta lösningen.


Men det var här allt började, jag kom hit
och förälskade mig i naturen, omgivningen och
jag gjorde så småningom min första bok.


Ja jag var ju runt 30 år då, men fortfarande är jag kvar.


Kanske är det udda att göra en trädgårdsbok med
vissna buketter, men det var också en livsbeskrivning
av en människa som hade upptäckt världen...


Jag kan bli nostalgisk över tanken och det var
en speciell tid, trädgården var ju som den var.


Det var en trädgård som jag gjorde på oskuldsfull lust.
Jag kunde inget och prövade allt, jag älskade den så klart och
byggde växthus av gamla fönster.


Och växthuset står fortfarande kvar.


Trädgården har så klart vuxit vidare och blommar fröjdfullt.


Och kiwin har blitt gigantisk, jag har dock missat den eventuella frukten.


Minns hur jag platerade ett vildin och en Klematis Montana i 
eken, vildvnet lever och har letat sig upp.


Att gångarna försvinner med tiden är ju logiskt.


Ja det är härligt att återbesöks platser som
betytt så mycket i livet. 


Men jag är glad att jag slipper klippa 
avenbokshäckarna.


Hur som var jag på morgonpromenad och vandrade
vidare genom våra vackra alléer. 


Gick ner till Hönsäter där jag faktiskt jobbade 1990 ngt.
Nu står det tomt och ägs av ngn som samlar på
slott/herresäten.


Det sköts så klart men trist att det alltid är tomt.


Men fortfarande är det vackert och sandstensmurarna står
nästan kvar.


Det sägs att ladugårdsplanen har en vacker stenläggning 
under gräset, inte vaet jag men taken var av vass en gång i tiden.


Passade på att gå ner i samhället och passerade
den mest oanvända utomhus scenen som finns. 
Skänkt av Cementa någon gång förut.


Och tåget finns fortfarande kvar och stationen med som
nu är butik med EKO. Det fanns tider när man tänkte
lägga ner Kinnekullebanan, men vi bråkade och nu är den lönsam.


Falkängen med hantverk på väg till sjön, övernattning med
så klart. 



Gick ner till sjön...


Och så klart jag måste ha en båt, gästhamn och allt.


Industrierna är kvar men bortom utloppet väntar 
Vänerns horizont. 


Jag var ju ute med Aile, så vi gick in på en av
vandringslederna.


Kanatde av förhistorisk stenbrytning, sandstenen
gick nog över sjön till Läckö Slott.


Men husse kom nu då...


Man går inte vilse i alla fall och jag känner mig
lyckligt lottad att jag har hamnat på ett av de
bästa ställena som finns, alltså Kinnekulle. 

14 kommentarer:

samson sa...

I förra veckan läste jag just ut "Rimfrost och trädgårdsdrömmar"
och undrade vad blev det av din gamla trädgård och som på beställning visar du bilder därifrån.
"souvenir de la Malmasion"har ljust rosa blommor eller snarare skära.De doftar som en prinsessas toalettbord som bonats med rosenolja.
Det är sådana här liknelser som gör att man bara älskar den boken plus alla underbar bilder
ha det så bra
maggan

Hannu på Kinnekulle sa...

Härligt Maggan, allt kan liknas med vad man vill. Men ett prinsessbord är så klart underbart. :)

Isas Trädgård sa...

Jag tar alltid fram "Rimfrost och trädgårdsdrömmar" i november. Bokens poetiskt målande texter, härliga bilder och kreativa innehåll hjälper mig alltid igenom årets mörkaste månad !
/Isa

Anja sa...

Moi Hannu!
Och jag känner mig lyckligt lottad som har fått lära "känna dig".
Du blev en av mina absoluta hallelujaupplevelser när jag såg dig första gången i Gröna rum med Gunnel. Jag blev bara totalt perplex; Kan man vara så? Jådå. Det kan man och det bör du för att vara du. Du har så mycket att tillföra oss stelbenta gamlingar som jag...:)!/Anja

Anja sa...

ps
Du tycks verkligen njuta av tillvaron med din nya "kärlek". Mina heter Wille och Maija, men de har lång svans och morrhår...;))
ds

Malin Svensson sa...

Vackra foton här i inlägget! Boken är en av mina favoriter, den är så innerlig. :)

Anonym sa...

Så oerhört vackert i både bild och text. Du är så rik på skönhet Hannu och det är ett nöje att få glida med i bilder och texter och bara njuta.

elisabet bergwall

Kerstin sa...

Den boken har betytt mest för mig av alla trädgårdsböcker jag har. Ditt sätt att skriva, att drabbas av "trädgårdsfeber" , att det inte behövde vara perfekt, planerandet och drömmarna... Jag tror den boken har betytt mycket för många, den fick många att se trädgården på ett annat sätt än tidigare. Tack för att du skrev den.

Anonym sa...

Fortsätt att såpskura golven. Det är snyggast.

Berit sa...

Ibland är det nyttigt att gå tillbaka till sitt "ursprung" för att kolla hur långt man kommit, och du har ju färdas många mil på din resa från då.Numera en person som gett måånga personer inspiration och lusten att våga i en trädgård,tack för det!!
Ha en underbar dag!!

margaretawarenius sa...

Inte bara Läckö Slott utan oxå Skara Domkyrka och Mariestads fina kyra (Mariestad som var Residentsstad en gång i tiden)

Fortsätt Hannu så som du har kommit in i våra trädgårdar(och hjärtor)
vi gillar dej som du är!

margareta

Othilia sa...

Tack för rundvandringen.
Sitter på ett fik i Göteborg och väntar på att kören Dukansjungagospel ska börja, så det var en trevlig promenad på Kullen. Åt en förfärlig smörgås, många behöver utbildning inom café branschen. Funderar jag vidare....

Veronica sa...

Mycket vackert, sorgset, känslosamt men ett kärleksfullt inlägg! Som att minnas sin barndoms lekpark.. Där allt började! Den längtar man alltid tillbaka till och när man besöker den så är den detsamma men ändå inte...

Veronica

M/S Design sa...

Jag bara älskade att läsa den!!!
Mariana