Det är tydligt sedan en bra tid tillbaka att även våra askar har drabbats av
sjukan. Man kan se det tydligt söder ut men nu dör de även här på Kinnekulle.
Just dessastår inte på min tomt så det är inget att bråka om förutom att de
förfular min utsikt från frukosttrappan, lite gnälligt att bråka om det. Men så klart
de kommer att dö och ramla in hos mig...
Men även min älsklingsask håller på att dö och den är stor och min, kronan
betyder så mycket i min bild av vad jag ser så den kommer jag att sakna.
Men jag har låtit en lind växa upp jämte så hoppas att den axlar jobbet med
att bygga en trädhimmel mot öster. Vill ju helst inte bli av med den bilden
som tecknar sig bakom byggnaden och den tar ingen sol som jag behöver.
Men visst synd på askarna så klart...
3 kommentarer:
Gil tycker sig se att det inte varit så svåra angrepp på träden i år....
O jag är benägen att ge henne rätt... färre torra toppskott i år, men mycket torra grenar i asken vid min nerfart...
Vi får väl se om det är likadant nästa år....
Ha´t himla gôrgôtt
Nina
What a lovely place! And nice photos too!
Verkligen synd med askarna. Ett snyggt träd som skiljer sig från de "andra vanliga"!
/Kitty, Finland
Skicka en kommentar