Jasså har jag för många växter?

Jag vet att det inte bara är jag som skaffar växter som vi inte hinner få ner i jorden innan frosten kommer, det gör vi alla. Jag har sett i olika flöden att bilrutor skrapas och att det har snöat i norr, det har till och med varit frost på Kinnekulle. Det har jag aldrig varit med om så tidigt på året. Men som alltid efter första dippen kommer det sköna dagar igen, det måste vi ändå tro på. Här på Langeland oroar jag mig inte för frost och ännu är det ca +11° om nätterna, men jag har en del perenner som jag ännu inte har fått ner i jorden. Rabatter ska grävas och jorden myllas, det tar tid att göra det i en torr lerjord. Perennerna har stått här i fem veckor och det betyder att jorden i krukorna börjar ta slut, och så är det alltid med växter i kruka. Krukan skall ses som ett tillfälligt transportembalage och inte som en långtidsförvaring, i en plantskola eller produktion kan man ändå ha koll på detta med bevattning och näringstillförsel, svårare hemma. Och nu väntar bokmässan och några föredrag balnd annat i Värnamo den 2/10, jag kommr vara borta allt för länge för att perennerna ska klara sig utan att de blir vattnade. Just nu för mig är det samma sak som för dig om du har växter i kruka, de mår bäst i jorden. Akut planterade jag mina i den rabatt som var färdig för plantering, jag har myllat lerjorden med mycket kompostjord som är näringsfattig men strukturbildande. Det gör gott för växterna att få börja växa ut med nya sugrötter och bevattningen blir rejält mycket enklare. Jag räknar med att fortsätta gräva här i höst och plantera växterna där de ska stå innan vintern kommer, förra året alltså i år kom den i mars och det var den kallaste på länge, -4°. Jag räknar med att fortsätta att gräva och mylla, prennerna får stå där de står i npgon vecka och eftersom jorden är så mjuk blir det minimala skador på eventuella nya sugrötter när jag tar upp dem igen. Detta är en slags jordslagning och det är det bästa sättet att värna om sina växter över vintern om man inte hinner få ner dem innan kylan kommer. Men också en fantastisk tillfällig förvarning inan de kommer på plats där de ska vara om man bor i varmare trakter.
Hoppas ni får en skön höst och kanske ses vi på Bokmässan i Göteborg eller i Värnamo. Hannu

Nej jag har inte svikit Sverige

När jag var på Den stora trädgårdsfesten på Sofiero fick jag höra några gånger av besökare att de tyckte det var tråkigt att jag hade lämnat och svikit Sverige, va? Jag som hela tiden har hävdat att jag har tagit med er alla och gjort Sverige lite bredare. Att jag nu står på dansk jord gör ingen skillnad i det jag arbetar med, jag skriver böcker för svenska förlag, artiklar för svenska redaktioner, gör trädgårdsutställningar på svensk jord och håller föredrag för svenska föreningar och mässor, allt jag gör har en svensk anknytning. Självklart kommer jag arbeta i Danmark med så småningom, men det är i Sverige som jag verkar mest. Jag ser faktiskt ingen skillnad förutom att jag har en ny adress på Langeland som dessutom är 2 timmar närmare Skåne än Kinnekulle var om man kör bil. I min värld är flytten positiv, jag får göra en ny trädgård och lära mig ett nytt språk. Jag har blivit mycket väl mottagen och känner nästan alla i området där jag bor. Just nu känner jag samma glädjerus i trädgården som jag gjorde när jag började gräva för 30 år sedan, det trodde jag aldrig skulle hända igen. Och även om jag älskade Kinnekulle och har varit tillbaks behövde jag en förändring, jag kunde hamnat långt upp i norr, men hamnade istället nära i söder. Så småningom blir det öppen trädgård och mathelger precis som på Kinnekulle. Jag tycker att flytten var ett klokt val och eftersom jag kände mig less på livet/trädgården förut är jag inte säker på att jag skulle fortsätta med det jag håller på med om jag hade stannat kvar. Det var en slump att jag hamnade här på vackra Langeland, jag visste faktiskt inte att det fanns. Men nu med ny energi, glädje och nytt trädgårdsprojekt känner jag mig tillräckligt stark för att göra en trädgård till, och precis detta var det som jag behövde. Vi ses Hannu

Äntligen parkväder

  Äntligen har vädret lugnat ner sig lite, visserligen älskade jag också värmen men det gick ju inte att jobba i trädgården. Jorden var stenhård och inga växter ville bli planterade, men nu har jag börjat skissa lite på parken. Jag har inte jobbat med ytor som denna tidigare och känner att jag saknar erfarenhet, men har ändå börjat skissa lite.

Parken är fin som den är men det är väldigt mycket gräsmatta, visserligen köper jag just nu klippet av mattan men ändå. Jag saknar perenner i parken och ytor att vistas på, visst kan jag vara på gräset men jag vill ha en annan struktur och perenner.

 

Här på Langeland är kompostjorden gratis, så jag beställde två rejäla lass. Samma kompost som jag tog till köksträdgården, den är inte näringsrik men strukturbildande. I köksträdgården gjorde den underverk denna sommar och jag räknar med att den gör det i parken med.

Så idag har jag dragit upp linjer i parken, jag vill räta upp den men behålla grundtanken om det böljande. Linjen till höger blir gångens ytterkant och till vänster får det bölja, kanske planterar jag in mer höstblommande buskar i vänsterflanken. Typ vita hibiskus och hortensia Lime Light. Vårblommande undervegetation så klart. Den raka linjen känns viktig.

Det var faktiskt på vippen att jag inte köpte detta hus, jag tyckte parken var dyster utan västerljus. Men som i ett tidigare inlägg fick jag hjälp med detta under en volontärvecka och nu är jag så rädd om ljuset och utsikten. Den raka gången leder ända ner hit och då vill jag ha sikten fri hla vägen.

Ungefär mitt på mattan tänker jag mig en stor rundel att sitta i och leva på, alla planer och gångar får troligen samma grus som på gårdsplanen. Jag gillar när det hänger ihop. Visst det blir en del att rensa men så var det på Kinnekulle med, där hade jag ca 1000 kvadratmeter grus. Men gör man det en gång ordentligt håller det sig bra och tar kanske tre timmar om året, men visst det ska göras.

Rundeln ska kantas med perenner och buskar, jag tänker blommande sensommar i parken när ljuset på gårdsplanen avtar och köksträdgården inte kräver så mycket pyssel.  Stora oregelbundna grupperingar men en välvd innercirkel. Nu står det bara lite på prov, men det gäller att hitta sikter och öppenhet med.

 

Idag drog jag iväg för att köpa annat men kunde inte stå emot denna ljuvliga sensommarblommande buske, hur den blir här vet jag inte men den doftar och blommar nu. Jag har sett små exemplar i Sverige, men kolla länken och kanske blir de lika stora här. Men visst doften i september är underbar. Kolla Heptacodium Miconoides. 

 

Jag kunde heller inte stå emot Amerikansk syren som hör till skäggbusksläktet.

Jag tänker mig att den ska ge skön blomning i sensommaren, den är inte

tvärhärdig men den överlever nog här på langeland.

Prenner har jag gott om, vanligen hyr man växter till utställningar men jag köpte in alla
växterna till Den stora trädgårdsfsten på Sofiero, och de lär räcka länge.

Egentligen skulle jag bara köpa tre stycken rosa Madame Plantier, men föll för denna remonterande klosterros. Den blir ca 2-3 m hög och doftar svagt, men det är en plats jag passerar på väg in i parken och då tycker jag det ändå är bra med remonternade. Dessutom passade den blekgula blomman perfekt till den varigerade buxbommen.

Jag tänker mig att parken ska vara stilfull och på sitt sätt årerhållsam. Men det lilla förrummet med rabatter och körsbärsträd ska vara sött och smaskigt som en liten cottagegarden. Råkade köpa en krans av rosa White Cover, de kommet så smånngom bilda en rundel och blomma oavbrutet fram till jul.