Sitter just och skriver bildtexter, rad efter rad med latinska stavelser, vände mig om och tittade ut en stund. Vintern har sina glädjeämnen ändå, och till dem hör solnedgången...
Det är inget världsviktigt och dessutom ett mobilfoto, men kunde inte låta bli att dela med mig av stunden. Nu 10 minuter senare är färgkalaset över, och jag skriver bildtexter igen....
12 kommentarer:
Det är ju just sånna ögon blick man kan leva på hur länge som helst, liksom bära med sig dom inom sig och bara dröma sig bort och minnas.
Själv brukar jag den här årstiden ta fram dina ljuvliga böcker ur bokhyllan och frossa i dom fina bilderna och läsa om trevliga små anekdåter som du bjuder på. Himmelens bra att det nu även går att följa dina trevliga texter och bilder även på nätet. Uppskattar verkligen att du delar med dig så fri hjärtat!!!
Hoppas det är okej att jag har länkat hit och även till din hem sida från mina bloggar?
Ha det fint och ha en kreativ vinter!!!
Mvh Nina
Vi får se vad vintern kommer att bjuda på... Klart att det är ok att länka, och tack för beröm. Själv tar jag aldrig fram mina egna böcker, men så klart jag har ju andra.
Ha det fint med måleriet och kursen...
Härligt foto, som alltid. Jag var på väg hem i solnedgången idag o tyckte den var helt fantastisk. Man fick lust att hejda folk o be dom lyfta blicken. Men sån't gör man ju inte. Yo
Jo, jo sån't gör man! Det är sådant som till slut förändrar världen till det "bättre"!
Hörru, jag har inte riktigt koll på vem du är, men har fattat att du var på Trädgårdsföreningen i somras...
Jaaaaa, prata med folk. Dom blir glada då! Och man själv med. Särskilt om snygga solnedgångar!!!
För övrigt vet jag inte hur det kom sig att jag började fälla komentarer här, men det är roligt att titta in och se vackra bilder och läsa fyndiga texter.
Maria det är som med solnedgångarna, man gör saker spontant.... Sluta inte!
Man ska fånga dagen/ljuset och det gör du som vanligt alldeles utmärkt. Tack! :)
Hopas du hinner att fånge den också mellan varven med wetexdukarna!
Jag är bara en av alla dessa anonyma trädgårdspraktikanter som faktiskt gör ett hästjobb överallt där vi hamnar. Åhhh, vilka underbara människor man får träffa på dessa arbetsplatser! Det kan vara en besökare, en annan praktikant eller en Heiner Lutz. År 2008 tyckte jag att TF var det enda rätta stället att ödsla sitt krut på och gissa om jag är nöjd med det beslutet?! Jag är fd kursare med Fundera grönt o kan intyga att hon är världens goaste tjej! Maria, jag känner igen mig hos dig. Visst hamnade jag här pga av Hannus totala entusiasm men varför måste jag kommentera allt?! Jo, för jag känner mig lite hemma här. Låt oss alla försöka få folk att lyfta blicken. Yo
Det är bra att du känner dig hemma här, fortsätt med det, jag gillar det i alla fall! Men jo, ni praktikanter får slita skit, men lovar, så är det för oss också!
Gulle dig, tack! Yo
;)
Skicka en kommentar