3 x nytt för mig idag!

Igår hittade jag lite frön som inte blev sådda förra året, det är ett ängsprojekt som släpar efter. Och jag är övertygad om att det inte blir i år heller, lite surt med det får jag väl ta. Nåväl bestämde mig för att så fröna lite här och där i ytterkanterna, längs grusvägen och på andra omöjliga platser, hade lite vårkänslor i går...

Men natten ville annorlunda och jag vaknade som så många andra till en ny ljus värld, skall inte gnälla om vädret en gång till. Lovar...

Men så hittade jag ett mejl som jag inte läst, skitkul för Gunnel och Grattis!

Foto: Fredrik Jergmo

Så här lyder juryns motivering: Gunnel Carlsson sprider i sann folkbildaranda passionen för trädgård. Hon lyfter fram människans inneboende lust att odla sin trädgård, och har genom sina tv-program och böcker breddat intresset för trädgårdskonst och inspirerat den enskilda individen till nya utmaningar.

Ulla Molin, som var verksam från 1930 och ända in på 1990-talet, är en av de trädgårdspersoner som haft stort inflytande över hur den svenska villaträdgården kommit att se ut. Gunnel Carlson hann personligen aldrig träffa Ulla Molin, men hon gjorde ett tv-program om henne i slutet av 1990-talet.

– Då träffade jag människor som mött och arbetat med Ulla Molin, bland annat hennes medarbetare arkitekten Gunnar Martinsson. Vi satt i hans trädgård på Ven och samtalade, minns den glada och stolta pristagaren.

Gunnel Carlsons trädgårdsideal är egentligen det rakt motsatta Ulla Molins:

– Min trädgård är en rufsig sillsallad. Men det är det som är så fantasiskt: en trädgård kan vara på så många olika sätt och det är ändå alltid lika rätt. Trädgården är för oss alla. Den ska skapa lust och glädje, aldrig plikt och tvång.

Trädgårdsintresset har Gunnel Carlson ärvt av sin far, som hade plantskola i Blekinge.

– Han lärde mig mycket utan att han egentligen gjorde det särskilt medvetet. Nu är han i samma himmel som Ulla Molin, så de kan utbringa en skål tillsammans!

Priset till Ulla Molins minne
Priset till Ulla Molins minne har instiftats av SLU och delas ut av Movium, centrum för stadens utemiljö. Dess syfte är att uppmuntra till personliga insatser, som utifrån stort engagemang och visad handlingskraft medverkar till att främja den estetiska och funktionella utformningen av trädgårdar.

Ulla Molin var trädgårdsskribent och under mer än tjugo år redaktör för egnahemsrörelsens tidskrift Hem i Sverige, som i hög grad bidrog till intresset för stadens utemiljö. Hon var också verksam som trädgårdsarkitekt. Ulla Molin har bland annat skrivit boken Leva med Trädgård (1986).

Fonden till Ulla Molins minne instiftades genom en donation i samband med Ulla Molins bortgång 1997. Utmärkelsen vill uppmuntra insatser inom trädgårdskonstens som ligger i linje med Ulla Molins främsta intresseområde. Minnesfonden skall stödja sådan journalistisk, pedagogisk, praktisk eller kunskapsbyggande verksamhet, som ökar den enskilda människans intresse för trädgårdens skönhetsvärden och ändamålsenliga utformning.

Priset är formgivet av Ulla Molins medarbetare och goda vän Lisa Bauer – förövrigt också illustratör till Ulla Molins bok Leva med trädgård.

Tidigare pristagare
Ulla Molin-priset 2008 tilldelades landskapsarkitekt Åsa Wilke för boken Villaträdgårdens historia. Ett 150-årigt perspektiv. År 2007 gick priset till Bostads AB Poseidon i Göteborg och dess trädgårdsansvarige Morgan Wassmur.

År 2000 delades Ulla Molin-priset ut för första gången. Då fick Ulf Nordfjell och Lars Krantz priset tillsammans för den framgångsrika utställningen Trädgården och konsthantverket under Kulturhuvudstadsåret 1998.

Titti Olsson

Läs mer om Movium här

http://www.movium.slu.se/

Överflöd.

En längre tid har jag sparat på en låda elprodukter, alltså inte kaffemaskiner utan kopplingar och sladdar till tja inte vet jag längre. Så idag är det storsanering på sådant som inte används, och det är ingen idé att försöka lista ut vad de skall användas till eftersom apparaten den skulle sitta i kanske inte finns kvar. Hittade dessutom 2 datorer varav jag vägrar kasta den ena, en scanner samt 1 000 förpackade kablar, är det typ ett i-landsfenomen?  

Fortfarande.

Nej jag har ännu inte trillat tillbaka in i rökfällan och faktiskt har det inte varit särskilt jobbigt ännu, några kriser som snabbt gått över har det varit, men inga allvarliga sammanbrott. Jag är övertygad om att det funkade eftersom jag hade bestämt mig långt i förväg, alltså en vanlig skittorsdag utan några krusiduller. Så jag är nog riktigt nöjd!  

Jess! I dubbel mening.

Svensk andraplats i Bocuse d’Or

Den svenske kocken Jonas Lundgren kom tvåa i kocktävlingen Bocuse d’Or i franska Lyon. Han slog till med bland annat rimmad dillfylld torskrygg och norska räkor pocherade i sitt eget skinn, enligt TT.
Lundgrens framfart följdes på plats av såväl handelsminister Ewa Björling som jordbruksminister Eskil Erlandsson, som efteråt sa att detta gynnar hans idé om att Sverige ska bli Europas nya matland.
Tävlingen vanns av norrmannen Geir Skeie från Sandefjord. 

Inte bara Sverige på väg att bli ett nytt matland skulle jag tro, skitkul!

Kolla tävlingsfilmen.

Eller kanske inte, det är ett mkt trist upplägg, alltså filmen. Matuppläggen kommer att ge söndagsmiddagarna nya dimensioner.



Följ Jonas tävlingsblogg här

http://www.gastronomisverige.se/bocuse/

Håll tummarna eller stekspaden om du vill!

Så var det dags igen för Bocuse d'Or, typ kock-wm! Jonas Lundgren tävlar nu i Lyon, och i morgon den 28/1 tillkännages resultatet... Tävlingen har fått sitt namn efter den franske krögaren Paul Bocuse. Den går av stapeln vart annat år i Lyon. Och Sverige har tagit medaljer flera gånger, guld fick Mattias Dahlgren 1997, Melker Andersson plockade hem silvermedaljen 1995 och Henrik Norström knep också silver 2001. Det är faktiskt 3 medaljörer sedan tävlingen startade 1987. Och eftersom man bara tävlar vart annat år ligger vi himla bra till i statistiken, tror jag. Har inte räknat på det, men en känsla säger att det är så!

Till det häftiga hör att handelsministern Ewa Björling sitter på åskådarläktaren, och i sin "handväska" har hon 50 miljoner kronor som hon fått ut stadsbudgeten för att göra den svenska maten känd utomlands. Koolt. Alltså förhoppningen är att man åker till Sverige för den goda matens skull, alltså på samma vis som när vi är i Frankrike eller Italien, jo det finns många andra matländer också te. x Spanien. 

Enligt Carl Jan Granqvist professor i måltidskunskap har Sverige bra förutsättningar att bli ett bra matland, våra råvaror som grödor växer och mognar på ett unikt sätt i vårt klimat. Men hallå hur många tusen gånger har vi inte sagt att våra jordgubbar är godast, varför kör man hit dem från andra halvan av jordklotet nu på vintern, det är ju ingen som vill ha dem. Men jag är säker på att detta påverkar palsternackspriset negativt på något sätt som jag inte kan räkna ut just nu, men säkert! Hur som helt låt oss hålla hårt i köksutrustningen i kväll och hoppas att Jonas Lundgren kommer till medalj, om inte är det väl bra att ta sig dit ändå.

Ful, fulare och fulast.

För några år sedan reste jag runt lite i England och tittade 

på en del av de klassiska trädgårdarna. Vi passade också

på att besöka en trädgårdsutställning, men växter och ide-

trädgårdar. Häpp det är verkligen inte alltid som gräset

är grönare på andra sidan.

Jag har glömt vad utställningen hette

men inte glömt upplevelsen av trädgårdarna, urk typ!

Allvarligt talat vem vill ha en baksmälla i sin trädgård?

Varför gjorde de så här? Tänk om det var någon som

gick hem och gjorde så här, tja då tyckte väl de om det antar jag.

Grrr snövitt igen!

Ok, det har blitt en hel del ljusare redan nu än tidigare, och 

det märks väl när man springer ut och hämtar morgontidningen.

Men just i morse, snöstorm... SUCK! Jag gillar snö, men låt 

det då också bli snö som ligger kvar ett par veckor, alltså mina

skidor har självsprickor, nästan som liggsår. 

 

Kunde inte låta bli att skratta till åt en artikel 

i dagens tidning. De förutspår en ovanligt varm 

vår i år, tja det kändes ju inte så direkt i morse 

eller nu heller. En ovanligt varm vår låter ju 

underbart, men har inte vårarna varit varma 

de sista åren? Visserligen med bakslag, men 

ändå riktigt varma. Och nu kanske det blir 

ännu varmare, fördelen med värmen är ju

att sniglarna inte kommer fram så fort. Våren 08

såg jag inga sniglar förrän långt in i juni, perfekt!

Möjligen lite tidigare, men de dröjde länge det vet jag.

Så jo nu önskar jag mig en värmebölja, typ 12 plusgrader, sol 

och tusentals snödroppar. Det är märkligt att så fort

trädgården blivit ovit, vill man att den skall bli vit igen... 

Oj det trodde jag knappast om mig själv, jag har

ju en av landets sämsta karaktärer och faller för det mesta 

som heller inte behöver vara nyttigt! Men nu är jag ju 

inte ensam om att vara karaktärslös, och inom både mat

och trädgårdsvärlden är en bristande karaktär mycket

vanligt! Ja ni vet nog vad jag syftar på...

Hur som helst handlar detta bara om min karaktär, den 

som tidigare varit bristfällig. Jo jag skrev tidigare. Jag vet 

inte hur många gånger jag har försökt sluta rök, minst en

gång om året och alltid misslyckats, typ hållt upp några 

timmar innan jag rökte igen. Tro mig jag har tuggat 

nikotingummi, haft plåster och rökt samtidigt, uh!

Rökningen har inte belastat mig med sjukdomar eller

liknande, har kollat lungorna när jag tänkte att det kunde

vara en väg ut beroendet, men tja mina lungor var sådär

25 år och absolut rena, inte slutade jag då eftersom jag hade

förväntat mig ett svart tjärkors på ryggen.  Hur som helst

bestämde jag mig innan jul att jag skulle sluta nu i januari, jag

bestämde mig för förra torsdagen och lät då bli att röka, tja det

var väl lite jobbigt men jag ville försöka. Men det var bara jobbigt

i en dag, efter det har jag knappt tänkt på saken, livet liksom flyter

på och allt är som vanligt, förutom att jag inte går ut och röker, heavy!

På Botan i Göteborg

Tja i Göteborg kanske det inte är så mycket snö, kanske är det redan vår. Så verkar det i alla fall vara på Göteborgs Botaniska Trädgård, skulle jag vara där skulle jag åkt dit och kollat i det allra heligaste på Botan. Passa på för det är inte självklart att man får se det igen, jag har sett det massor av gånger. Men jag är ju också duktig på att tjata mig in, stackars öron, alltså inte mina!



Det finns avdelningar i Göteborgs botaniska trädgård som vanligtvis är helt stängda för allmänheten. Till trädgårdens allra heligaste rum hör förökningsavdelningen för alpina växter. Där släpps besökarna inte in - materialet är sällsynt och ömtåligt - men två onsdagar i rad bjuder nu trädgården på exklusiva visningar där. Då visar trädgårdens hortikulturelle intendent Henrik Zetterlund, som nyligen av engelska Alpine Garden Society tilldelades den prestigefyllda utmärkelsen The Lyttel Trophy, runt bland rariteterna.
I fokus står släktet Dionysia, som tillhör viveväxterna och är alpina kuddväxter från Sydväst- och Centralasien. De är en av Botaniskas verkliga specialiteter. Samlingarna har under de senaste åren utökats, främst genom Gerben Tjeerdsmas och Henrik Zetterlunds expeditioner till Iran. Den senare öppnar dörren till denna botaniska skattkammare onsdagarna den 21 och 28 januari kl. 18.00. Samling i Lökträdgården.

Nu är det åter dags för Botaniska trädgårdens traditionsrika utställning om exotiska frukter, som öppnar på lördag den 24 januari och pågår till och med söndagen den 8 februari. I år presenterar Botaniska ett sjuttiotal olika sorter, varav alltfler finns att köpa i handeln. Under visningarna ges besökarna möjlighet till provsmakning.
Så mycket de verkar hålla på på Botan!



Barbardin är en stor passionsfrukt som används till såväl medicin som mat



Avstånden minskar alltmer här i världen, och under den mörka årstiden hos oss ger de exotiska frukterna en försmak av vårens värme och sommarens sötma. Trösterikt nog ökar också hela tiden utbudet av exotisk frukt på den svenska marknaden. I år presenterar Botaniska ett sjuttiotal olika sorter, varav alltfler finns att köpa i handeln.
Bland årets exklusiviteter kan nämnas fingercitronen, även Buddhas hand kallad, och den stora ljusgröna passionsfrukten barbadin, som kan nyttjas både som kramplösande medicin och läcker råkost. För att inte tala om den knottriga, håriga och ljuvt smultronsmakande rambutan från Sydostasien. Där lever för övrigt hotellägarna i skräck för att gästerna ska ha durian på rummet. Det är en frukt som väcker lika starka känslor där som surströmmingen hos oss. Om detta och mycket mer berättas det på utställningen.

Bara 6 månader kvar

Eller kanske är det mer positivt att tänka för 6 månader sedan? Just idag ruttnade jag lite på vintern, fick akut vårlängtan i solskenet idag. Inne i Lidköping var luften ljuvligt vårfärgad och samtidigt ligger min trädgård täckt av snö. Det är dagar som idag det straffar sig att bo där jag bor, solen kommer inte åt att bränna av snön och den kan ligga länge till. Och ännu längre i fall det skulle bli is på Vänern, men tja det är ju fortfarande vinter och förra våren hade vi ju snö i slutet av mars. Hm! Nåväl, det blir som det blir, men jo längtar gör jag idag...

Grå, blå och dyrbyggen.

I helgen invigdes Danmarks radios nya konserthus. Under festliga former hyllades arkitekten Jean Nouvels koboltblåa kub. Bygget blev visserligen lite dyrare än tänkt, men det är ju inte ovanligt. Men enligt SvD så pass dyrt att man blev tvungen att ge 300 radiomedarbetare sparken, hm! Den danska kulturministern Carina Christensen tyckte ändå att det var värt varenda krona, och jo det är en vacker och spektakulär byggnad, men 300 personer.

 

Men det är ju inget ovanligt att byggen blir mycket dyrare än de var tänkta från början. Konserthuset ligget intill Danmarks radio (DR) som i mitt tycke var en fantastiskt vacker byggnad, jag hurrade lite för mig själv... Alltså jag var där utanför innan invigningen, misstolka mig inte som bjuden. 

Jag har inga uppgifter om kostnader och budget, men det här handlar ju inte direkt om pengar. Men ett fenomen som börjar synas vid nya byggen i storstäderna är att man bygger in huset i en rymd, alltså lite för att få vara i fred i trängseln. Alltså att hus börjar bli lite som människor i trängsel, man vill ha sin egna rymd kring sig.

När jag var på julgransplundring i Malmö blev jag guidad av en arkitektkomps i Köpenhamn till de nya och spännande byggena. Ett kul bostadshus ritat av Holländare, har missat vilka men ändå. Känns lite retro men kul ändå, fast det som gör många av de nya huset trista på vintern är i mina ögon all avsaknad av färg, alltså nästan bara grått.  

Och i Köpenhamn byggs det galet mycket just nu, bostäder och kontor. Och gissa om våningarna högs upp i de här husen kommer att bli läckra, jo jag tror det. Om självaste husen vet jag inte vad jag tycker, men så är ju detta inte en arkitekturrecension. Men visst har de en lustig lite lego form, men i sig själva har de också en lyster. Alltså inte så grått. 

I Malmö byggs det en hel del också och ett bygge som gick lite över styr var ju Turning Torso. Men idag är det ett landmärke och en stolthet, och det sägs att Köpenhamnarna är avundsjuka på Torson, jaja, det är ett ryckte som känns lite obekräftat. Men visst är det en byggnad som skiner i sin egna lyster, och särskilt vacker är den i dimma när toppen försvinner in i mjölken, eller alternativt reser sig upp ur den.

http://webbkameror.se/webbkameror/malmo/malmo_turningtorso_live.php

Kolla in länken om du vill se Torson via webben, eller ngn annan stad i landet, fast Kinnekulle fanns inte med, hm!

Nåväl, på hemvägen svängde jag in via Halmstad, ville se nybyggena längs Nissan. Biblioteket är ju omtalat sedan länge men jag hade inte sett det, och visst är det snyggt, men så vintergrått, det är ju knappt att det orkar resa sig upp ur isen. Men en fin byggnad är det, och jag är säker på att det är häftigt att vara inne i den och titta ut, grattis Halmstad.

Resten av byggena var väl mest som Hammarby Sjöstad, lite Miami postmodernistiskt obestämt inte så himla spännande men ändå fint. Fast jag gillar ju Falurött också! 

Perfekt väder idag...

I alla fall om man gillar snö eller som jag klippte ner rabatterna i helgen. Eftersom fjolåret får ligga kvar och multna i rabatten är det jättebra om det nu trycks till en aning av tung blötsnö, ca 10 kan vara lagom tungt. Äh, det har ingen betydelse förutom att torra stjälkar och blad blir blöta redan nu och trycks samman en aning innan våren. Och när vårsolen lyser och det är dags för storblomning är det enkelt att rufsa till det nerklippta, lite som att toupera håret.. Eh! Hur som helst perfekt väder. :) 

Fortsättning

Tja, igår blev jag ju inte helt klar med nerklippet av stora perennrabatten och jag utlovade en test med elhäcksaxen, nåväl då är det bara att leta efter tillräckligt många elkablar och skrida till verket.

Tro mig det gick riktigt bra, i alla fall på ståhöjd...

Men nere i markhöjd dröjde det inte många minuter innan jag hade glömt var elkabeln var, typ 3 minuter senare var den av! Tyckte det blixtrade konstigt om marken, tänkte inte på elkabeln... Dock hade jag tur att elskåp. proppar och jordfelsbrytare inte slogs ut, då hade jag inte kunnat skriva nu. 

Nåväl det var bara att ta fram den manuella saxen igen och mödosamt klippa klart, sur jag, inte då. Det är sådant här som bekräftar lagen om all tings djävlighet.

Jag vänjer mig aldrig...

Ok, jag bor i ett gammalt hus och då är katt nödvändigt, om inte skulle huset vara fullt av små "söta" gnagare. Grå håller rent på tomten och det är sällan att jag hör en mus på vinden eller i trossen, skönt. Och idag knäppte han en mus ute i rabatten, musen blev väl förskräckt eftersom jag pulade i rabatten och hoppade ur sin håla eller var den nu bor. Grå fick tag i den, jippi tänkte jag, en mindre! Fram med kameran och föreviga grejen och efter 2 sekunder slank svansen ner, urk. Fram tills svansen har jag inga problem med att katter äter möss, men just svansen.... Jag vände mig om just då, puh!

Perfekt vinterdag...

1,5 minusgrader och tjälen satt kvar i jorden, solen lös och vinterfåglarna kraxade.

Perfekt för en trädgårdspysslardag, som att klippa ner klematis eller perenner. Jag brukar

försöka klippa ner storrabatterna när tjälen fortfarande är kvar, annars trampar jag sönder allt för mycket vårlöksblomämnen som sitter och väntar precis under jordytan.

Är det stor-röj som gäller är det häcksaxen som gör jobbet, enkelet att klippa ner torra perenner till småflis. Egentligen borde det också funka fint med elsaxen kom jag på nu, prövar och berättar i morgon.

Eftersom jag börjar tidigt i år får det som sitter fast i frosten sitta där, men det är en stor hjälp att klippa det som gick att klippa. Dock låter jag allt klipp ligga kvar i rabatterna, till våren förmultnar det och just nu isolerar klippet också lite. Om mina rabatter inte vore så breda att jag kom åt att klippa utan att trampa sönder våren, skulle jag vänta med att klippa till senare på säsongen. 

Det som göms i snö... I perenner heter det, totalt hittade jag 12 st oplanterade krukor i rabatten, hm!

Men det var inte bara krukor, verktyg och lite allt möjligt som blitt kvar där ute, var där ute.

Nu är det andra året rosmarinen står kvar hela vintern utomhus, ännu har det inte varit dökallt och för att knäcka rosmarin tror jag det handlar om varm vintersol och istjäle. De klarar en hel det frost och minusgrader i kortare perioder. Jo jag äter av den året runt.

Nåväl en halv rabatt är det gott dagsverke, i morgon resten. ha det gott och njut av tjälen, det gör jag!

Julrestvärde, bah!

Näe, nu stod jag inte ut längre, lika härligt som att den kommer, lika härligt är det att bli av med den. I alla fall om det är en ljus och solig dag som idag. Kransarna är sammanpackade, funderade en kort stund på att låta ngn vara kvar som lite släpjul, men icke!

Adventstjärnor och stakar packas ihop för i år, och varje år blir det som alltid, det slutar med en trasselhärva.

Hade missat att tazetterna hade torkat samman, de var ju vitfina ändå, men nu blir de kompost, stackars, stackars....

Skattkistan är packad, puh! Granen barrade visserligen inte men ut åkte den, ska det bli fjärrvärme eller kompost av den? Alltså det är inte det minsta jobbigt att släpa fram julen, det pågår ju lite pö om pö under hela december. Att plocka i hop den gör man på några timmar, och lovar sig själv (jag) att inte dra fram hela härligheten nästa gång, men tack och lov har jag glömt det i november.

Vissna julblommor, jo så här är det alltid för mig, slutar att sköta dem någon dag efter nyår och de står kvar lite halv-vissna till jag inte står ut mer. Och egentligen gillar jag ju vissna växter, men dock inte julröda. Mer kompost!

En vissen tulpanbukett kan vara rent upphetsande vacker och sparas med största omsorg, förr hade jag ett speciellt skåp för särskilt fina vissebuketter! Hm, kanske var jag annorlunda då, eller så är jag latare nu. Nej, jag har inget vackert skåp att ställa dem i, så är det!

Med ljuset kommer också vårlängtan, snö finns det ju ingen och inte verkar det vara någon på väg, detta kommer jag nog få skotta upp. Hur som helst dröjer det inte så länge innan det är dags igen, alltså för julrosorna, fan mer jul! Ha det gott...

Vintervärde...

Jag hade fel, det fanns visst vinterplanteringar vid torget i Lidköping, dock en bra bit utanför. Fast det så klart, eftersom torget används till marknader 2 gånger i veckan skulle ljungkrukorna vara i vägen. Men det är ett stort torg och visst skall det vara befriat från överdriven dekoration, tomma torg blir ödsligt vackra, alltså positivt.

Det var mest de tomma rabatterna kring rådhuset som jag tyckte gapade ödsligt svarta, till våren blir det nyplanterat igen.  

Men det är just ytorna där mycket folk rör sig året runt som är det riktigt trista, på sommaren är rabatterna fyllda med röda kallor, men vintertid är det bara platt, formlöst och riktigt tråkigt. Detta är ingenting som angår mig eftersom jag inte bor i kommunen, men jag handlar oftast där och ser det trista lika ofta. Jag hade absolut föredragit halvlåga häckar som bok eller buxbom, det hade i alla fall gett form och lite färg åt vintern. Men snart är det dags för penséer!

Det finns visserligen en stadspark som är ganska välbesökt och det är begripligt att rosorna inte blommar nu, så det är väl helt i sin ordning.

Och kring pionträdgården (tror jag) är det olika slags häckar som är planterade i pedagogiskt syfte, alltså att besökaren kan se olika slags förslag till häckar i sin trädgård.

Och att det är skralt med vintervärde i parken beror på att man mest håller på med sommarblomsplanteringar, och det är inget som ger struktur till vintern. 

Fast å andra sidan kan man glädjas åt magnoliaknoppar och änder vid dammen, inte heller så illa. Fast jag hade glömt brödpåsen, hm!

Men idag kan vi alla gratulera Linköpings kommun och Trädgårdsföreningen.

"Trädgårdsföreningen antagen till prestigefyllt trädgårdsnätverk i Europa

Trädgårdsföreningen i Linköping har som första park i Sverige blivit antagen till European Garden Heritage Network, EGHN.
EGHN består av ett antal parker och trädgårdar i Europa som på grund av historiska värden, ett brett utbud av växter eller unik trädgårdsdesign blivit invalda i nätverket. Några parker är internationellt kända, medan andra är parker som är betydelsefulla för sin egen region.
Att Trädgårdsföreningen blev invald just i år kunde inte passat bättre, eftersom parken fyller 150 år i år. Trädgårdsföreningens kulturhistoriska värde är en av huvudorsakerna till att parken blev antagen i nätverket. Parkens storlek, centrala läge och betydelse för människorna i regionen har alla varit viktiga orsaker till medlemskapet.
– Det är oerhört positivt för Trädgårdsföreningen att få vara en del av EGHN. Det innebär att vi kan ta del av den kunskap som finns i nätverket, men också att vi kan dela med oss av våra erfarenheter kring arbetet med parken. Medlemskapet i EGHN kommer innebära utökad möjlighet att utveckla Trädgårdsföreningen till en ännu bättre park, säger Lars Hågbrandt, samhällsbyggnadsdirektör.
Fakta om European Garden Heritage Network
European Garden Heritage Network startade 2003 som ett EU/Interreg-projekt mellan fem länder inom EU. Syftet var att uppmärksamma och höja värdet och intresset för parker och trädgårdar i Europa. Medlemmarna i nätverket har en gemensam hemsida med samtliga språk inom EU där man både kan hitta tematrädgårdar eller regionala resrutter runt omkring parkerna/trädgårdarna för att underlätta för besökande turister. Nätverket har på de fem år som det verkat redan fått en prestigefylld innebörd och fler trädgårdar står på tur och ansöker om medlemskap.
Medlemmarna utbyter erfarenheter sinsemellan och andra intressanta trädgårdar som finns med är bland annat Tatton Park, Hestercombe Garden och Wisley Gardens i England. I Tyskland är bland annat barockträdgården och slottet Schloss Dyk utanför Düsseldorf med som en av huvudaktörerna i nätverket. Linköpings Trädgårdsförening är den första svenska trädgården som blir medlem, vilket ses som mycket positivt för det fortsatta arbetet med att göra nätverket delaktigt över hela Europa.
Trädgårdarna kan vara både historiskt intressanta eller ha en modern förankring. Det utslagsgivande kriteriet för att komma med i nätverket är att kvaliteten på anläggningarna är hög och att det finns en hållbar och stark planering om utveckling hos ägarna. Förutom att stärka varandras identiteter genom gemensam marknadsföring arbetar nätverket för att öka opinionen att ta tillvara trädgårdar och parker som kulturhistoriskt intressanta värden i Europa.
Mer information om European Garden Heritage Network finns på nätverkets hemsida www.eghn.eu. "

Fast det så klart, jag har ingen aning om hur där ser ut på vintern....

Linköpings trädgårdsförening.