En av Italiens främsta gjorde i våras trägården på Chelsea Flower Show till Champagne Laurent-Perrier. Trädgården var en skön blandning av modernism och klassisk trädgårdskonst. Jag tänkte mycket på renässansträdgårdarna kring Florens med sina hemliga trädgårdar, dit bara husets gäster hade tillträde.
Nåväl även om trädgården var förutsägbar, så var den också mycket vacker. Den byggde på strama former och ljuvliga blomsterängar, hur hårt möter mjukt i en skön förening.
I hjärtat av trädgården fanns en skön soffgrupp för umgänge, allt mycket centralt och axelrätt placerat.
Som alla trädgårdar hade också denna rinnande vatten, dock förenat med italiensk marmor.
Trädgården var mycket stillsam och där fanns ingenting som syntes mer än något annat. Förutom den lugnande grönskan förstås.
Tyvärr missade jag vem som gjort den fantastiska utsmyckningen på marmorväggen, men jag får en känsla av att den upphäver tyngdlagen, underbart!
Och till de ljuvligaste i denna trädgård var de två blomsterängarna med blodröda pioner och roströda stjärnflockor, mörkblå iris och gissningsvis tuvtåtel 'Goldtaou'. Just blomsterplanteringarna förde mina tankar till renässansgobelängerna, makalöst och svulstigt.
Trädgården hade tur att Ulf Nordfjells arkadklippta avenbokshäckar förstärkte champagneträdgården, snyggt var det! Men visst också en utställningsträdgård!
9 kommentarer:
Verkligen rogivande och var sak på sin plats,psst vill inte verka fanatisk men (psst) gott stavas gått..håller på att lära mig.
..idag ser jag ALLT,som sagt..yeah,have mercy..:)
Gått har varit, gott smakar gott även i ögat....
Aha du tänkte sååå..
Otroligt snyggt och välkomponerat men det saknas lite vilt som bryter av.
Fryle det vilda kan vara pionerna och gräsen, jag tycker att det funkade..
Pionerna och gräset ser lite nedtryckt ut. Mera gödsel kanske skulle gjort susen.
Jag säger bara förmedla kontakten mellan Skellefteå kommun och Luichano! ;-)
En liten undring för att återgå till det här med buxbomsklippning: Är månne Chelsea Flower Show-häckarna handklippta? Det måste ha tagit tid och krävt starka och vältränade muskler! Jag gick ut och tog en titt på mina stackars elklippta buxbomsditon. Jag tyckte inte att de såg varken ledsna eller särskilt misshandlade ut. Det är klart att man kan klippa varje liten gren för sig för att slippa kvarsittande halva blad, men gör någon det? Jag var emellertid duktig och krattade ordenligt på ovansidan för att få bort allt löst. Jag lät också "insidans" avklippta ligga kvar för att återgå i kretsloppet även om jag har en känsla av att det tar tid för buxbom att bli mull...
Eva (på Romeleåsen)
Skicka en kommentar