Åre andra dan

Vädret var betydligt bättre andra morgonen backarna syntes under molnen. men de som syns i bilden är inga som jag åker, de är svartpistar hela vägen.



Men paradisbacken i Duved är bara en brant medelsvår rödpist, en baggis! Och Marie som bjudit upp mig och guidar mig i fjällen sade att den bara var lite xtra svår i slutet, bah! Hela backen var en utmaning, men eftersom jag trodde på henne åkte jag och klarade mig utan problem. Förutom att efter typ 10 tuffa åk tog låren slut. Men jäklar vilken skidåkarutveckling det blev.



Vädret blev inte det bästa, men första dan såg man inget och upplevelsen i samma backe blev en helt annan, skräcken läser in hela omvärlden.



Ett gäng offpistare på fjällpromenad, hm finns mkt att utmana här i livet och den gula skylten säger allt! Men visst det ser ju läckert ut.



Från liften tog vi oss lite högre upp, fantastiskt och se spåren av andra som offpistat sig ut fjället. Lite ödedsmättat på något vis...

Men det bästa var att vi åkte lite offpist tillbaka ner till backen, och de som kommit upp under tiden såg ju inte att vi hade gått upp. De trodde alla att vi kom från fria fjället och var mäkta impade, jag förstörde naturligtvist inte den föreställningen!

Min guide Marie funderar på nya utmaningar...

Och jag har ju inga andra val än att snält hänga med, hittar ju inte...

Än så länge har jag bara varit på höga höjder, typ 1,5 km, men om vädret tillåter skall vi ända upp till toppen tredje dan, ngt med våfflor, utsikt och fantastiska åk.

Efter en riktigt tuff dag i backen kändes det skönt att komma ner till låglandet igen, en riktig god latte hägrade.

Lattestället var tyvärr stängt och vi fick åka upp till afterski hotellet i stället, hallå vart ju helt slut innan. Att åka upp betyder alltid ända upp och sen utför till stället man ska till!