I morse var det mindre muntert vid backarna, tjock vintermjölke gjorde ingen skidåkare glad. Men på radion sade de att solen lös ovanför mjölken, vi tar oss dit sade Marie, hm tänkte jag, typ ovanför molnen då eller?
Kanske inte riktigt ovan molnen, men en bra bit upp. Och det var verkligen så att mjölken låg under oss och här uppe på en av topparna lös solen och utsikten var näst intill oändlig. För mig kändes som världens tak, fast jag insåg också hur backarna kanske skulle vara innan jag kom ner igen. Det var innan jag förstod liftsystemet, eller jag fattar inte det nu heller men Marie kan det på sina 2 tumvantar, så det är soft!
Tur var väl det eftersom liftarna åkte lite hit och dit och väligt högt, men de verkade alltid komma dit de skulle. Tyckte väl att det var lite otäckt i böjan när man satt typ högt ovanför snön och dinglade, men det glömde jag snabbt när vyerna öppnade sig! Jag berättar mer om åken i morgon, men tro mig jag är hel och lycklig.
Vi avslutade åken på Fjällgården och afterski, det var annorlunda, roligt och stojigt. Men det var också första gången jag hört Ebba Gröns 800 grader på dragspel och det höjde stämningen radikalt! . I skymmningen skulle vi ner till byn, jag hade ett par öl i kroppen och visst ja det var en röd pist ned, tur att det var mörkt, för då syntes inte det röda (branta) i backen!
Men till dagens bästa, jag köpte ju glasögon för längesen. Skönt att ha om det snöar eller är kallt när man åker fort. Men jag har väl inte tyckt att de varit toppen, eller rättare sagt tyckte jag att glasen försämrade synen våldsamt. Dåligt köp trodde jag, men det var ändå ok, speciellt idag. Jag såg ju knappast ngt i de branta backarna, alltså i dimman nedanför solen. Men hur som helst skulle jag på ngn alptopp torka ur glasen på insidan, tyckte att det såg konstigt ut, och det visade sig att skyddsplasten satt kvar. En mjölkigt fägad historia, inte undra på att jag inte varit rädd, har ju inte sett rasen som jag tvingats ned för! Plasten tog jag bort just innen en ny nerfart, huga så otäckt det blev när jag verkligen såg och inte bara kände vad jag gjorde! Roligt men hallå! =)
Men till dagens bästa, jag köpte ju glasögon för längesen. Skönt att ha om det snöar eller är kallt när man åker fort. Men jag har väl inte tyckt att de varit toppen, eller rättare sagt tyckte jag att glasen försämrade synen våldsamt. Dåligt köp trodde jag, men det var ändå ok, speciellt idag. Jag såg ju knappast ngt i de branta backarna, alltså i dimman nedanför solen. Men hur som helst skulle jag på ngn alptopp torka ur glasen på insidan, tyckte att det såg konstigt ut, och det visade sig att skyddsplasten satt kvar. En mjölkigt fägad historia, inte undra på att jag inte varit rädd, har ju inte sett rasen som jag tvingats ned för! Plasten tog jag bort just innen en ny nerfart, huga så otäckt det blev när jag verkligen såg och inte bara kände vad jag gjorde! Roligt men hallå! =)
12 kommentarer:
Trots att det är morgon och en alldeles vanlig grå tisdag skrattade jag faktiskt. Åt att du åkt omkring med extra "filter" på skyddsglasögonen! Fast om skyddsplasten filtrerar bort det farliga i backarna och gör de snällare ska du kanske klistra fast det igen...
Akta lårbenen!
Hi hiiiiiii va roligt!
Skönt att du klarade dig.
Fortsatt goda turer önskar jag dig!
Du e kul du, det var väl tur att det satt där annars kanske du inte vågat.
Ha det bra i backen
Mariana
Ha, ha ha! ha en härlig skidåkning i Åre!
Fungerade ju på samma sätt som dimman gjorde för mig :-0.
Dagens första och största garv bjöd du mig på! *ha, ha, ha*
Jag skulle gärna velat sett din min när du upptäckte skyddsplasten - och även när du såg nästa brant!!
Fniss!!! Underbart att du bjuder på den! Ja, jag menar naturligtvis att du hade skyddsplasten kvar. Kanske ska testa det, jag som är lite farträdd...
Ha, det bra där i backarna nu.
Iréne JB
Ha ha, dagens bästa,hade varit kul att höra Ebbas låt på dragspel också.
Ååå, jag blir alldeles jättenostalgisk när jag läser om liftar och backar som man egentligen inte vågar åka nedför!
Har inte varit i fjällen sedan innan barnen kom och det måste vara *räknar på fingrarna* alldeles för många år sedan eftersom de är vuxna nu.
(Du kan ju alltid smeta dit skyddsplasten igen om du skulle få lust på svarta pisten)
Å jag som såg minen skrattar fortfarande så att jag gråter när jag tänker på det, underbart minne. Precis som så mycket annat med Hannu i närheten,-)
Hahaha lårben har fått slita hårt, men underbart är det! Jo jag skrattar fortfarande till det dråpliga, dessutom var det dimmigt så jag såg ju knappast ngt, men trodde väl att det skulle vara så. Samma backe utan filtrering var en helt ny(brantare)upplevelse...
Skicka en kommentar