lördag 29 december 2018

Woh det är som första gången för 30 år sedan


Vad vet vi om våra liv? I böjan tänker vi knappst på det och lever på så som livet formar sig, man växer upp och saker sker. Jag växte upp i Göteborg och levde ett liv i sus och dus, ja det gjorde vi alla. 


Men när jag blev 30 år hamnade jag på Kinnekulle, och vad det skulle innebära visste jag givetvist inte. Till min stora förvåning började jag gräva i jorden, anlade trädgård och odlade grönsaker. Min lycka visste inga gränser och efter något år skrev jag min första bok, va skriva bok som är så ouppnåligt. Nej tydligen är det inte det och böcker har jag skrivit sedan dess, det har aldrig varit ett mål i mitt liv utan det bara blev så. Men visst jag tycker om att pakterera en känsla mellan 2 hårda pärmar och berätta om sådant som jag tycker är viktigt om livet emellan det nödvändiga och praktiska. Jag bodde kvar på Kinnekulle i 30 år och det fanns inte att jag skulle lämna mitt älskade Kinnekulle, där skulle jag leva och dö.


Men så blev det inte. Samma rastlöshet som tog mig till kullen tog mig också därifrån. Danmark var väl inte ett alternativ men när jag fick syn på denna annons så var det helt klart. Jag släppte alla andra hus som jag hade kikat på, att bo så här var för mig en dröm bortom sanningen. En tom gårdsplan och vackra byggnader, det fanns ett hus på Kinnkulle som hade en liknande gårsbild i Västerplana men den blev inte till salu, den var också min dröm även om jag bodde i en dröm. Men det var en kompis på kullen som tipsade mig om Langeland, hon trodde jag skulle gilla det. Och gissa om jag gör det.


Nytt land nya miljöer, med Aile tog vi oss runt ön för att lära känna den, vi älskade äventyret och även om det blåste så blåste det gott. Jag kom hit i december 2017 och kände mig lost i klimatet. på kullen var det snö och här gick det att gräva och plantera. Jag flyttade fram snödroppar hela vintern och planerade nya stordåd för min trädgård, det som skulle göras med fix inne kunde jag göra när det regnar, hm det regnar inte här. Eller jo så klart det regnar, men första året har det regnat kort och ute blev mycket långt. Men jag ska väl hänga här ett tag till så det hinner jag.


Det är inte så att jag inte gillar vinter, men jag gillar om den är på riktigt eller mycket kort. Snön kom i mars och tills dess hade jag kunnat kräva, det kom lite snö till påsken med och sedan var det över. Då hade också snödropparna blommat över.


Vårvintern som var fortsatte vi med äventyr och promenader, jag fantiserade mycket om hur sommaren skulle vara med dessa stränder och hoppades på sol och bad.


Så kom ändå tiden till vårbruket, en stor köksträdgård skulle anläggas och jag fick mycket hjälp av mina grannar med jord och maskiner. Ocj jag kan fortfarande även om det inte är så länge sedan komma ihåg den fantastiska känslan när köksträdgården ännu inte var sådd men redo.  

 

Våren rusade med TV och många föredrag i Sverige, det är många som tror att jag har flyttat till obygden, men nej. Nu bor jag mer centralt för allt som jag pysslar med. Alltså det är inte längre än 3 timmar till Malmö, förut var det 5.


Dansk media snappade upp att jag hade flyttat hit och jag har gjort mitt bästa för att intregera mig på olika vis, mest för att lära känna människorna här.   


Men jag går på danska för invandrare med, det är inte så svårt men visst det krånglar med. 


Svensk media skrev om sista sommaren och jag levde min första första sommar här. Jag har varit tillbaks på Kinnekulle och i huset med. visst det är vackert men jag fick ingen längtan tillbaks eller ångrade mig trotts alla känslor för kullen. Livet ska gå vidare och nya äventyr ska bejakas. 


För Aile blev det många äventyr med, men hon litade på mig och satt kvar. Hennes saknad är skogen, pinnarna och hjortarna på kullen, vi har lite pinnar och lite rådjur, men dem får hon inte springa efter här. Men det händer att hon ser dem innan mig, på söndagar är det ofta jakt och då får hon inte.


Sommaren blev fantastik och innan den stora värmen kom ett gång volontärer och öppnade upp trädgården ut mot landskapet, det kan nog vara det som var mest omvälvande denna sommar. Resutlatet av det som blev gjort har jag njutit av sedan dess, mörkret mot väster var det som gjorde att jag var på vippen att inte köpa huset, ska man flytta till ljuset vill man inte bo i mörker.


Köksträdgården växte på och den var min stora glädje, det var lite som att komma hem.


Och den gav mig ständigt nya grödor. 


Och vilken sommar det blev, sol och bad varje dag. Detta överträffade alla mina vintiga fantasier. Men så blev det ju överallt, men jag hade mitt nya hav att njuta av och sanden som jag har lärt mig att leva med i soffan, sängen och i hela huset. Har man hund så har man.


Jag hann också med att göra en trädgård på Sofiero till den stora trädgårdsfesten och bilen var väl packad när den skulle tillbaks till Langeland, min trädgård behövde perenner.


Och så blev jag med höns och duvor, höns har jag alltid önskat mig men inte fått till eftersom jag på kullen alltid har varit beroende av skötsel när jag inte är hemma. Det är jag här också men på någotvis är det enklare här, det är inte svårt att be en granne om hjälp. Det var det inte på kullen heller, mina grannar var underbara och ställde upp om det behövdes, men de var inte så många.


Redan innan jag flyttade hit bestämde jag mig för att hälsa på alla, jag kunde välja ett eget liv men det var inte det jag sökte. På många vis har jag intregerat mig och när jag skulle ha byfest kände jag alla som kom. Det betyder inte att jag sliker in till alla och tar en fika, men jag pratar med alla om jag ser dom. Hällekis där jag bodde är ett brukssamhälle och där är det vattentäta skott om du inte är x generation, här är det välkommmen till byn och alla är med. Men visst i Hällekis snackade man på COOP. De som jag umgick med där var inflyttade, men detta har inget med min flytt att göra. Men det finns ett enklare sätt här att umgås med dem man inte känner, typ hygge.



 

Köksträdgården växte på och storleken var min stora glädje,  det var ju också ett smart drag att anlägga den längs byvägen. Alla som passerar stannar till och pratar en stund, glädjen av att få dela med sig av det gröna till sina grannar är också stor.


Jag försökte gröva i sommras men de var lerjorden för hård, precis som i köksträdgården berikar jag leran med kompost som är gratis från återniningscentralen. Den är näringsfattig eftersom den är gjord av löv och kvistar, men den ger en skön struktur och nu är det lätt att berika parken med perenner.


Det finns nog tusen miljarder att berätta om i mitt första år men det går ju inte. jag känner mig precis som på Kinnekulle hur kunde jag ha en så här stor tur i livet, alltså en gång till. Jag bor vackert igen och idag har jag pysslat med köksträdgården, alltså det kunde jag inte på Kinnkulle men jag kommer ändå att få vår och vitsioppor, blåsippor får jag jobba med men dn stora glädjen är ju att det känns lika nytt son första gången för 30 år sedan. Gott Nytt och Slut och kram till er alla Hannu.


8 kommentarer:

Mia Halvarsson sa...

Vilket fantastiskt år du har haft....och vilka fantastiska år du har framför dig! Lycka till med allt...

Cat sa...

Woaw, så underbart första år. Vilken energi du har, jag blir rent avundsjuk :-)
Ha de gott. Kram, Catarina

Lantliv och hav sa...

Vilket spännande äventyr du lever med nya grannar, höns, havet, huset och det stora grönsakslandet.
Gott Nytt År!
Christina

Sylvia Svensson sa...

Bra sätt att minnas det som varit och glädjas åt det som är. God fortsättning!

Seija sa...

Ett fint år och energisky år. Du skriver så som du alltid gör, kärleksfullt. Gott nytt år🤗

Christina Bergström sa...

Lycka till och gott nytt år. Hoppas vi ses igen önskar Christina och triss min dansk svensk gårdshund

Mia sa...

Det verkar som livet blivit mer passande din person du utvecklat de senaste trettio åren. Gott Nytt År ⭐️��⭐️

Isas Trädgård sa...

Vilket spännande äventyr att starta om och vilket fantastiskt första år du haft på Langeland. Så inspirerande att läsa om - både här och på facebook !
Det är inte alla som förverkligar sina drömmar men du gör det - det är stort !
Önskar dig ett fantastiskt liv de kommande 30 och ett riktigt härligt Gott Nytt År !