2 år idag, vov.

Tiden går fort och idag fyller Aile 2 år, det betyder att vi har fyllt våra 

dagar med många skatt, massor av gos och promenader. Men framför 

allt några miljoner av det roligaste hon vet, pinnar.

Vill du se lite bilder från förut kan du klicka här.

Ännu har jag inte ångrat mig

Det finns dagar när jag tänker fan också, varför skaffade jag Aile? Hur tänkte du? Du tänkte

inte! Men det är bara de dagar när jag inte riktigt hinner ställa henne i första rummet och att

hon får skitdagar. I princip har hon följt med mig på allt jag gjort, tv-inspelingar, Italien med bil, en massa föredrag, dock då stanna i bilen. Vid ett tillfälle kom ett stort åskväder när jag skulle prata, käft

läge och inte riskerar jag henne i bilen och storåska. Då var det skarpt läge och jag sade helt enkelt

att hon måste få komma in i likalön eller så ställer vi in, hon fick komma in. Vi har lekt, rest, pussats, sovit, promenerat, tränat med varandra ganska länge nu, det har varit omtumlande och kärleksfullt, otroligt många skratt har hon gett mig och lite sura miner med. Idag undrar jag varför jag inte skaffade hund tidigare, jag har ju bott på landet i 25 år, men då hade jag nog inte stött på Aile och jag tänker att hon är speciell. Tänk jag valde nästan bort henne men vade tillbaka henne, tur det. Men hennes syster är nog av samma sköna skrot som Aile. Nu håller hon på att gå in i vuxenstadiet, det märks så tydligt på henne att hon förändras från unghund till något annat. En ny resa börjar med ett härligt bagage i minnet.

Vi fortsätter att trava på och leker oss genom livet, hoppas att hon får ett långt sådant. Vi tränar en hel det men mest vardagslydnad och sådant som stimulerar henne, menjag har ingen drift till kadaver disciplin och tänker mig en skön lycklig byracka som lyder när det behövs. Om du inte visste så betyder Aile familj på turkiska, ingen koppling till Turkiet men hörde det på radio för länge sedan och tänkte oj vilket fint hundnamn. Nedan följer ett urplock av bilder tills nu, du har säkert redan sett många av dem. Vov vov. :)   

Även gråväder är väder

Ännu har det faktiskt inte varit något hundväder på våra morgonpromenader och idag slutade det regna när vi kom ut. Morgonpromenaderna har blivit en regelbunden vana som jag numera är

beroende av, dels för Ailes skull, men lika mycket för min skull så klart. Förr promenerade jag

bara om jag hade besök som inte varit här och visade då stolt upp mitt landskap, nu njuter jag av det varje dag. Idag var det grått, men även grått är en färg och upplevelse. Faktsikt så har mitt hundliv blivit precis så som jag fantiserade om innan jag fick hund, visst jag måste ta hänsyn och missar en del annat, men det är det värt.

 

Förtfarande det bästa jag gjort.

Det var i juli hon kom till mig och snart är det jul och 

nytt år igen,  tiden går fort och visst har jag ibland undrat varför

jag skaffade hund, men aldrig ångrat.

Det känns så självklart med henne i lek. träning

och grå vardag att jag inte begriper vart de här

5 månaderna vi varit i hop har tagit vägen.

Hon fick en rivstart och har sedan dess följt med mig

på jobb och fritid, jag sätter henne alltid först om det

går, men visst ibland får hon skitdagar med som inte

ger så mycket lek eller motion, men de är tack och

väldigt sällsynta.

Och så ofta som möjligt är det socialträning

bland människor och djur, detta har gjort henne

till en väldigt lätthanterlig hund som jag kan ha med

i de flesta fall förutom där den där jobbiga skylten med en

överstruken hund finns. 

Och det vi lärde oss på valpkursen

jobbar vi så klart vidare på och lägger

till nya svårare grejer efter hand, det

är snart dags för ny träning.

Hennes liv är helt enkelt en skön blandning

av lek och träning.

Hon tycks gilla den mesta vi företar oss eller

så ställer hon upp eftersom hon vet att det blir

godis efteråt.

Jag har turen att han kan vara hemma

hos mamma och syskon då det inte

funkar att ta med henne, men så klart

jag försöker styra mina jobb så jag

kan ta med henne, men ibland går det inte.

Visst händer det att jag blir sur på

henne ibland.

Men mest handlar det om pussar och kärlek.

Jag har otroligt många minnen från den här

tiden som varit, när hon badade kändes stort

även om min badsäsong var över då, men jag

ser fram emot nästa säsong.

I helgen var vi i Stockholm och självklart

var vi på Gärdet och lekte med alla andra

lösa hundar, otroligt att se henne i denna lyckliga

miljö. 

Där gick vi också till djurkyrkogården och visst

en stad i dernna storlek producerar många sällskapsdjur som

till slut hamnar här, det var fint och rörande.

Men kanske är det hemma jag har de bästa stunderna med 

henne och då är det morgonpromenaderna som toppar. För henne

och mig, vi har ännu inte gått i hundväder som regn eller slask.

Och det måste ju räknas som en skönt tur med

vädrets makter, mmen så klart att den dagen

kommer.

Nu ska vi fira våpr första ju tillsammans, jag ser

fram emot de lugna stunderna med brasa och skönt soffhäng.

Att alltid mötas av en viftande svans och glada

hundminer känns jäkligt härligt och jag

fattar verkligen inte varför jag har väntat

i över 20 år innan jag skaffade hund, men

nu vet jag att det var dumt att vänta.

Aile i några månader...

Hon fick en rivstart hos mig, vi bondade i två dygn och sedan tittade jag henne i ögonen och sade sorry men nu ska vi på turné. Jag fick blandade reaktioner på nätet och privat, men jag valde min väg. Vilket betyder häng på mig så blir det kul och omväxlande. Jag har länge velat ha hund men backat för jobbet och att kanske en hund inte skulle gilla att flacka runt, löjligt fattar jag nu eftersom hunden är trygg och glad så länge jag är med. 

Eftersom vi reser mycket måsta jag leta upp ok platser för henne att motionera och träna på, i Växjö tränade vi på strandpromenaden.  

Vi har gjort TV debut och suttit utanför kameravinkeln utan att gnälla. 

Och så långt jag har kunnat har jag fixat det bäst för henne, hon är ju ändå bara en valp.

Hon har umgåtts med hundar vid varje tillfälle det har gått att fixa, nya miljöer och hundar har gjort henne lite världsvan.

Vilket har har gjort henne till en trygg valp, vi har stött på många otrygga hundar som typ piper hela tiden, men inte dessa som sover tryggt.

Med katterna har det inte varit några problem, förutom att valprörelserna är lite för livliga för en katt. Men en puss funkar. :)

Hon får inte sova i sängen hemma men på hotell och gästsängar passar jag på och hon har fattat det, gnäller aldrig om sängen hemma. Men efter första morgonkisset skuttar vi in till sängen och myser nära en liten stund, underbart.

Eftersom hon kom till mig i en tid när jobbet krävde mycket ser jag till att hon har det kul emellan, det kostar på men jag prioriterar henne i alla lägen dom funkar.

Men så klart att vi tränar var vi än är, jag lägger mkt tid på självaste träningen.

Och igår var vi hemma igen och visst tränade vi efter frukosten. Tror det heter sitt kvar, så sade jag i alla fall. 

Och gissa om jag tokälskar synen av en lycklig valp komma rusande emot mig. Jag märker tydligt att hon tycker det är roligare hemma, rörelser, ljud och hela hennes väsen strålar här på Kullen, men det funkar så klart att vara borta med.

Och igår visade jag henne Vänern igen, hon tittade avvaktande....

Och så hände det jag har längtat efter, hon badade. Wow, jag vet inte varför men jag älskar se att se hundar i badet. Detta har jag längtat efter och fattar så klart så klart att det blir jobbigt senare... När jag också skall bada.

Och eftersom jag gillar träning mycket blir det både stock och sten för henne, en del högre så klart. 

Vi hängde vid stranden och jag lärde henne allt om branter och kom hit, kanske lärde jag mig själv att inte oroa mig för att hon skulle halka ner för stupen...

Ibland kopplad men oftast lös, hon kan i sin iver ändå gå med löst koppel, det kan hon inte på valpkursen.

Jag försökte få henne att hoppa från bryggan, men nej det var för tidigt. Självklart tvingar jag henne inte, hon kommer att dyka när hon är redo.

På något sätt känns det som att vi har kommit längre i vår relation under turnén, men kanske är det inbillning eller så märks skillnaden tydligare hemma i invand miljö.

Lycklig valp och stolt husse, det måste vara som när man har barn och de går för första gången.

Utan att stressa henne utsätts hon hela tiden för nya utmaningar, stock, sten eller ojämna murar. Jag tänker mig att de blir en orädd hund som kan ta sig fram över allt om det behövs.

Och plötsligt var hästarna inte otäcka längre, jo lite men så nära har hon inte varit förr.

Att jag skaffade Aile är det bästa jag har gjort och jag älskar våra morgonpromenader mest av allt, det är hennes tid och ingenting annat kommer emellan.