I morse öste regnet ner och efter en lång frukost bestämde jag mig för att åka till gymmet, kunde ju inte göra annat. Jo kunde sitta still, men men... Men så hände det underbara...
Att himlen brast upp och solen lyste igen, trädgården var välvattnad och jag belönade mig med en eftermiddag nere på klipporna!
Jag kommer i håg min glädje när jag såg att Kinnekullestranden ganska mkt bestod av västkustklippor utan havstulpaner och att det dessutom är horisont på vattnet.
Jag vet att jag skrivit så här förut, men fan jag hade en jäkla tur som hamnade på ett ställe som bara utav sig självt gör mig lycklig!
