Redan när jag tittade på huset förra sommaren bestämde jag mig
för att den stora gräsmattan skulle bli min framtida köksträdgård.
Att klippa gräs är något av det tristaste jag vet och jag har mycket
gräs i den stora parken på baksidan, så i vintras fick jag hjälp med
att plöja ner gräset i hopp om att det mesta skulle kvävas. Och
nyligen fick jag hjälp med fyra stora lass kompostjord från
åtevinningen, komposten är gratis så länge man fixar transporten.
Och jag kan vara dåraktig envis om jag sätter den sidan till, dock
har jag inte lika mycket tid just nu. En timma om dagen kan jag
använda till att mylla jorden, det betyder ungefär 10 kvadrat
åt gången. Suck. Och idag stod jag där och myllade och
funderade på om jag skulle få ihop detta innan säsongen är över?
Och vad händer? En granne passerade och tyckte synd om
mig, strax var han tillbaka med traktor och frågade om jag
ville ha hjälp med att få ut komposten?
Självklart tog jag emot erbjudandet, det är ju ändå en stor yta.
Jag kan inte beskriva min lycka, känslan är helt enkelt
för stor och köksträdgården med. Men jag har alltid
sedan jag besökte Bjärges gård på Gotland längtat efter
något liknande, det är en av de vackraste köksträdgårdar
med perenner som jag har sett. Dock kommer jag aldrig
kunna lägga så mycket tid på skötsel som de gör, men
jag måste ändå sköta mitt nya land, det ligger längs vägen
där alla kan se. I morgon eller på lördag kommer han
tillbaks och harvar ner komposten i leran, åh så mina
maskar ska älska detta ävetyr. Och jag älskar att vara
en granne på Kædebyvej där grannar är viktiga och
man hjälper varandra, och jag får nog se till att odla till
alla som bor här.
Ja men självklart ska det vara mycket blommor med.