Lycka till mer era irisar

Jag önskade att Trädgårdsföreningen skulle

skänka bort lökarna från Vårisrisutställningen

i Palmhuset och så gjordes det i dag. Utställningen

har bekostats av gemensamma medel och

tusentals besökare har lockats till palmhuset i 

10 dagar. Jag tänker att det blir som en

skatteåterbäring fast då irisåterbäring. 

Hoppas ni alla tog för er ordentligt och för er som

inte vet eller är så vana, för att ni ska lyckas med era

irisar ska ni helst skaka bort utställningsjorden, den

är allt för fuktighetsbevarande och är till för tillfällig

plantering under kontrollerade förhållande. I trädgården

blir den jorden allt för blöt och lökarna riskerar

att ruttna. Plantera irisarna i soligt och väldränerat läge.

Fukt på vår och höst, torrt sommar och vinter.

Och nästa vår vill jag se era bilder. Lycka till.   

Oj så roligt

Ja idag invigde vi utställningen Våriris

på Trädgårdsföreningen i Göteborg.

Det kom många lyckliga ansikten, upplevelser

och djupa suckar. Tack alla ni som kom, det

var kul att prata med bekanta och obekanta. Alla

var lika roliga och berusade av doft, ljuvligt.

Visserligen är det en gestaltning som handlar om blomupplevelse,

men också om sorter. Inte överdrivet botaniskt men

ändå med godblommor att sukta efter med. Här 'Frank Elder'. 

Eller den ljuvliga 'Spot On'

'Harmony' är det vi alla oftast köper i vårvintern

när vi vårlängtar, ljuvlig i sin blåhet.

'Sheila Ann Germany' svimmar man för, suck.

Och för några år sedan var 'Katharine Hodkin' dyr och exklusiv, nu

finns hon i det vanliga sortimentet och blommar frikostigt

i våra trädgårdar med. 

Självklart ska det vara riktigt gult med och en rejäl dos

vintergäcksiris stod för den baletten. Självklart finns

det många fler sorter att njuta av om man vill nörda, men

att berusas vårblomning är också väldigt härligt. Stort tack till

att er som kom och väldigt mycket tack till Trädgårdsföreningen

som gav mig fria händer och möjligheten. Nästa gång tar

jag med mig ett stativ till kameran, blir bäst så. ;)

Våriris på Trädgårdsföreningen

I morgon skärtorsdag öppnar min utställning Våriris

på Trädgårdsföreningen i Göteborg.

Vi har fyllt palmhuset med ca 45 tusen våriris.

Det betyder väldigt mycket vårblommor och underbar

doft, färg med så klart.

Varm välkomna. 

Damma ur vårvintern...

Äntligen varmt och vår i luften, det betyder till 100% fixa 

trappan, sopa och gör fint.

Innan jag åkte på semseter i januari planterade

alla lökar som jag då inte hade planterat i krukor och ställde

ner dem i matkällaren, i dag fick de koma ut.

 Och plötsligt var det rent, grönt och härligt

vid trappan, tänk att så lite kan göra skillnad.

I baljan satte jag lite trötta hejsarkronor, narsiccer, ngn

hyacint och ornitogalum Magnum, toppade

med jord och förgätmigej. Tveksamt om kejsarkronorna

blir något men går det så går det. Blev helt ok med

kransen av trädgårdssnäckor med. Jag måste

dock skaffa ett snyggare bort...

En del lökar blev inte planterade i januari så

de kom i jorden nu, ska bli kul att se hur tulpaner

och narcisser blommar lite senare i vår.

Men lökarna har legat svalt och mörkt hela vintern och

tulpaner är väldigt tåliga.

Eftersom jag har så mycket lök på

gång nöjde jag mig med julrosor på

trappan.

Det är liksom helt okej om de får vara finast nu...

 Lökarna hade gula blad eftersom de har stått i 

mörker, ser lite knas ut nu men de grönskar nog i 

dagsljuset, tur att det inte är stark sol i dag.

Vårvisset

Jag missade att vattna mina narcisser och fick ett härligt intorkar vårfyrverkeri att njuta av, ja så kan det gå. ;)

En helt underbar dag

Idag har jag haft vårens underbaraste upplevelse i en Halländsk hästhage där golvet var täckt av klosterliljor eller snöklockor som de också kallas, de är förvillande lika snödroppar men hör inte till samma släkte. Att bygga en samling som denna tar flera mansåldrar att göra, men planterar man en tuva så investerar man också till någon i framtiden. Jag fick se dessa i dag i Eftra i Halland.

Och så klart jag passade på att kolla in lite snygga snödroppar när jag ändå var i närheten av Owe Jaktulnd, också lika underbart att skåda dessa om än inte i samma mängder. En dag i njutningens tecken även om det mesta var jobb. ;)

Snödroppar på riktigt...

I snödroppstider blir man alltid sugen på fler och fler, hittade denna böljande matta på nätet och kände hur det högg till i hjärtat. En sån här mängd går ju inte att plantera utan det gäller att vara tålmodig och låta dropparna självföröka sig med tiden, uh kul... 

Men så klart man inte kan stå emot den krispiga fräschören som snödroppar ger till trädgården nu när ingenting annat blommar ännu. 

Så jag gav mig av ut på snödroppsjakt i markerna och hittade genast en skön förvildning.

Dock växer dom på kommunens mark nere i samhället, men dock långt in i skogen där ingen förutom sommargrisarna ser dem, dock verkar grisarna inte påverka dem negativt. 

Men det är ju ingen annan heller som ser dem, lite tråkigt tycker jag nog och det är ju en försvarlig ekonomisk mängd snödroppar på drift där...

Eller rättare sagt så tycker jag nog att man kunde flytta upp dem dit där folk ändå vandrar på Falkängen, de står bara 100 m bort. Men det kanske inte tekniska kontoret hinner med men Falkängen har säkert en fastighetsskötare som kunde lägga några timmar på att få upp dropparna till byn. En liten tuva väcker också känslor men man har ju grundbulten till en snödroppspromenad 100 m bort. Det kräver en insats och sen klarar de sig själva, visserligen blir det lite fult när de vissnar men de blommar tidigt och kommer att göra Falkängens gräsmattor till ett skönt vårobjekt att besöka, satsa lite nu.  

Gick vidare till gamla tippen och där hittar man alltid droppar som följt med ngt trädgårdslass, där har jag inga skrupler om jag skulle vilja gräva upp några.

För nästa gång man är tillbaka är de övertäckta med avfall och det är ju tippens funktion.

Nåväl snodde inte dropparna men hittade några sköna klungor i slänten nedanför mig, en frestelse vill jag lova.

Och vid gamla fattigstugan blommar det fortfarande snödroppar, dock har de inte spritt sig men det beror nog mer på konkurrensen från stora snöbärssnår. Dock kan man ana sjöutsikten de hade från stugan även om det var fattigt.

Strax intill vid en gammal boplats hittade jag också härliga tuvor, även de känns frestande och dem är det ju ändå ingen som ser.

Planterar man snödroppar så lämnar man spår efter sig i generationer efteråt, även om huset skulle rasa... Ett sätt att bli odödligt och att i all framtid visa sig trädgårdskärlek.

Jag gick bort till min gamla trädgård och kunde se att de droppar som jag en gång satte vid grinden har förökat sig, inte gräva där Hannu.

Lite sämre hade det gått för dem jag planterade i grusgången vid trappan, men det är ju så härligt att ha droppar vid grind och dörr som välkomnar nu när våren är på gång.

I min nuvarande trädgård delar jag på tuvorna då och då, jag vill att lunden i framtiden ska bli tjock och vit av tidiga droppar. Dags att vårklippa där med...

Jag försöker få snödroppar på alla ställen i trädgården och i rosenträdgården har de förökat sig riktigt fint, dock lite bökigt att komma in och klippa ner fjolåret bland vassa taggar och nya vårdroppar.

Men då och då planterar jag ändå ut dem på olika ställen, i prärien blir det en mix av droppar och vintergäck. Det är min favoritvår som påminner lite om vaniljsås, ja ja...

Under körsbärsträden har jag missat att plantera droppar men det hinner jag med och snart kommer vivor och skira narcisser, det är också underbart.

Hur som går det inte at stå emot när våren kommer med nysprunget vitt, det handlar om en tålmodig väntan och att se till att både frön och lökar sprids i trädgården, sen blir den allt vitare för varje år.

Och visst har jag planterat en liten tuva vid grinden med och med åren kommer denna också att blida böljande mattor, fast då är nog inte jag kvar...

Tidiga vårbud

Min trädgård ligger i en västersluttning och solen kommer inte riktigt åt att värma upp marken, det gör i och för sig ingenting förutom att det kan sega på med våren, men nu har de slagit ut på allvar, snödroppar överallt. Med åren har jag delat tuvorna och uppmuntrar också frösådd, viktigt att låta blast och frökapslar vara kvar tills de släpper. Vill du hindra en större förökning på en speciell plats kan du enkelt ta bort frökapslarna och kasta dem var du vill ha dem. 

Inget hindrar vintergäcken, poängen men solmärken på vårjorden är att det till slut blir mycket, jag har sett gamla trädgårdar där gräsmattorna varit täckta av vissnande vintergäcksblad. Säkert en fantastisk upplevelse när de blommar, jag uppmuntrar mina att växa i vildgräs och perennrabatterna där bladen blir överväxta av annat som kommer efteråt så jag slipper se vissnande blad. De frösår sig villigt och jag låter dem sköta detta helt självt...

Och de som man vill ska sprida sig segar på som bara attan, varför den vita snökrokusen inte förökar sig lika fort som de vanliga blå vet jag inte. Lite tjurigt men det lär vara så i naturen med, ja ja man kan inte få allt fast en vit snökrokusmatta kan väl inte vara för mycket begärt, det är ju i alla fall 2012!

I förvildningen...

Åkte förbi ett blått dike förut, härligt att tänka sig att scillorna och vårstjärnorna kanske stått på samma ställe jämt och förökat sig lite i taget. Sköna blå drivor är det ju...

Mer solgult...

I körbäsrslunden på baksidan av huset, eller framsidan i fall man kommer från det hållet blommar narcisser och gullvivor i maj. Om typ 2 månader då...