Mina morgonpromenader med Aile hör numera till favoritstunderna
och ännu har det faktiskt inte regnat på oss en enda gång.
Förr gick jag inte så mycket men nu känner
en längtan ut varje morgon.
Och i dag när luften kändes krispig och klar
gick vi upp på gräsängarna strax ovanför där jag bor.
Jag hade en känsla av att utsikten skulle vara makalös
just i dag, lite för tidigt för att solen skulle nå ända ner
i trädtopparna nedanför. Men det är en makalös känsla
att stå upe på Kinnekulle och blicka ut över Vänern och
det lilla vita på andra sidan viken är Läckö Slott, kanske
jobbar Simon i dag.
Stenbrottet är så klart en given vy att njuta av.
Och precis ovanför stenbrottet ligger vackra
Rustsäter, tveklöst
ett underbart ställe att bo på med den makalösa vyn ut över Vänern.
Jo jag skulle lätt kunna vänja mig vid att blicka ut från Rustsäters fönster.
På hemvägen går vi i de låglänta markerna och ser ut solen sakta hittar ner.
Trakten är rik på natur och kultur och herresäternas
grindstugor längs vägarna.
Och tack vara peromenaderna med Aile stannar vi till
och pratar med grannar och bekanta och i
ligger de i ugnen och torkar. Bra att ha till jul.
