lördag 27 september 2008

Detta visste du inte, om mig!

Nej jag är ingen idrottare, men jag har sprungit lite för långt!
På åttiotalet arbetade jag inom SAS och på den tiden flög personalen mer eller mindre gratis, dock bara på eventuella lediga stolar. Och ibland kunde man stranda en vecka i Rio! Härligt fast lite surt också, eftersom man inte kom hem till jobbet.
Men de resor som jag fick var inte obegränsade, vilket snabbt resulterade med att de var slut för året! Illa tyckte jag och med den förmånen var det inte aktuellt att tänka på och köpa en biljett, pengarna skulle ju räcka till uteliv och kläder. Men jag fick höra talas om att sportklubben på jobbet fick extra resor till olika evenemang. Nästa resa de skulle göra var till New York och springa maraton! Detta såg jag som en möjlighet och gick med i idrottsklubben, för dem var det ok och jag var glad att kunna sticka iväg igen. Men nu var det så att jag hade anmält mig till New York City Marathon, 4,2 mil. Hoppla! Men jag hade inga planer på att springa hela loppet. Jag skulle ju dit och parta med mina vänner, dock råkade jag sprida ut det bland vännerna i Göteborg där jag bodde. De skrattade åt mig och sade att jag aldrig skulle klara det, innan jag hade sagt att jag inte tänkte göra det. Alltså springa! Nåväl då bestämde jag mig någon månad innan att börja träna, jag hade aldrig sprungit förut. Phu!


Hur som helst blev det mer prestige för mig att klara det, och jag gjorde det två gånger. Alltså inte samtidigt. Dock missade jag komma igång med träningen året därpå, och sprang utan att tränat en gång sedan året innan. Jo så var det. Och den gången sprang jag fortare än året innan, då jag hade tränat...
Pastaafton kvällen innan loppet.


Klart att jag har bevisen kvar, medaljer är som gamla foton. Man tänker inte så mycket på dem förrän man ser dem!

9 kommentarer:

Hanneles paradis sa...

Wow, om du springer nästa år,
gör jag det också..

Hannu på Kinnekulle sa...

Hahaha,det skulle vara för att se dina vattenkanna skutta runt på gatorna i New York. För den skulle du väl ta med dig? Ok, vi gör det!

Masn sa...

Kan inte sluta skratta!

Hannu på Kinnekulle sa...

Skratta bäst som skrattar sist...
Hannele, vad säger du? Vi behöver inte vinna, det räcker med att komma runt!

Annika Christensen sa...

Ja det vill jag se.
Jag kan nämligen se er framför mig och jag kan tänka mig att det skulle finnas lite gott iväskan eller?
Välkommen till blogg världen Hannu har man börjat kan man inte sluta.
Man får väldigt många härliga vänner skall du tro.
Idag har jag träffat 2 bloggare på bokmässan i Göteborg.
Jag kommer tillbaka.
Ha det gott
Annika

Hanneles paradis sa...

Ok?!!!???!!

Vad är det för fel på Hisingen...

Hannele sa...

Två broar över till Hisingen, GöteborgsVarvet räcker väl gott som uppvärmning... Har du anmält dej, snart hög tid, vad heter vårt team??
Bloggvärlden är full av utmaningar ;)

Hannu på Kinnekulle sa...

Närru, ska jag göra något så tokigt som att springa får det allt vara en häftigare upplevelse än ett par broar i GBG. Det är inte för att springa man åker, eller?

Hanneles paradis sa...

så du backar ut