En tidig vårsäsong startade i veckan nere på Trädgårdsföreningen i Gbg, det var kallt, rått och blåsigt i luften vilket jag tycker är perfekt utställningsväder, i alla fall om man ska ge en varm känsla av spirande vår i skyddad miljö.
Som alltid är det mkt jobb med att ställa i ordning och få att stämma, mkt tunga lyft och släp är det också. Ja ja...
För att få en sluten känsla och rumslighet grävde vi upp de stora avenbokshäckarna som ända skulle flyttas, efter en månad inomhus hade de ännu inte grönskat vilket jag hade hoppats på men nu syns det gröna ämnen i knopparna.
Och växter, växter och växter över allt och detta är ju en snödroppsutställning så då är det så klart några tusen snödroppar som gäller!
Jag lånade in vuxna kejsarolvon från parken och de stor med värmemattor och täckta av duk i flera dagar innan de kunde grävas upp, detta är en av mina favoritbuskar i den tidiga våren men jag har inga själv, märkligt.
Spöklika men vackra former på väg in i växthusets mittskepp.
Det var lite meck med att få in buskarna genom dörren och dessutom att få ner dem i lådorna de skulle stå i, vi gjorde helt enkelt så att vi trädde de bottenlösa lådorna över buskarna som en krage så vi slapp att lyfta det jättetunga rotklumparna.
Och efter ett tag börjar sakerna falla på plats, 2 vackra kejsarolvon välkomnar besökaren in med sin söta honungsdoft.
Det dumma med utställningar är att man ganska snart börjar att fundera på var jag skall göra en liknande plantering hemma...
Det som med all säkerhet kommer att finnas kvar i våra trädgårdar i alla tider är just snödroppar och ofta hittar man förvildade kolonier vid gamla ödetorp och stugor.
Och detta tog jag fasta på och gjorde en variant av en ruinträdgård med övergivna trädgårdsaccesoarer som genom åren sjunkt ner i den mjuka mossan och täckts av trädens förfall.
En snödroppsutställning måste givetvis innehålla rariteter och från Botan lånade vi in dessa småttingar. Galtanhus Koenenianus
Men det är inte bara små snödroppar som blir rariteter, det handlar lika mkt om de gröna märkena och då måste man oftast lyfta på blomman för att se dem. Ett gäng turkiska Elwesii. snödroppshybdrider visar upp en stor variation.