tisdag 3 september 2013

Aile på sjunde veckan


Ja nu är vi inne på sjunde veckan tillsammans, vi delar 
vardag som fest och det känns gott att ha Aile i huset.


Katterna tycker det är ganska okej med, hennes närvaro märks
hela tiden och vi gör väl olika valpsaker som bus och lek när 
vi strosar runt i hus och trädgård.


Men det är på promenaderna som jag märker hennes utveckling, hemma
jobbar jag ju ofta och håller på med olika grejer, så då är mitt fokus inte 100%
på henne, men det får hon på morgonpromenaden. Då tränar vi en massa som
vi har snappat upp på valpkursen och inkallning är den bästa egoboosten när
den fungerar, att se henne komma rusande mot mig i glädjefart gör mitt hjärta lyckligt.


Jag visste verkligen inte att en hund kunde väcka så stora känslor och förut
när jag har hört andra hundägare lulla om sina djur har jag bara tänkt ja ja...


Men nu sitter jag i samma båt och lullar om Aile.


Vi har inte lärt oss så väldigt mycket ännu och just
nu övar vi mest på balans för att hon skall lära sig
var hon har sina tassar.


Och det går jättebra, hon hoppar upp och sätter sig på stock och sten på mitt kommando. Och
jag kan se på henne hur glad hon blir när hon har gjort rätt och förstått vad jag menar, och just
i dom stunderna byggs det osynliga band av trygghet, kommunikation och kärlek.


Vi övar oss på olika situationer och mycket handlar om att utsätta henne för nya ljud, så
vi satte oss och väntade på tåget som låter väldigt mycket. Redan från första dagen slamrade jag lite extra med skåpsluckor och kastruller.


Och träningen har gjort sin verkan och hon sitter lugnt kvar och tittar på tåget som rusar förbi. Jag hoppas att dessa övningarna gör att hon inte blir skotträdd och att hon kan ta ett fyrverkeri.


Tveklöst är det 20 år försent att skaffa hund, men skulle det bli av så fick det bli nu. Och detta ångrar jag inte och hoppas vi får ett rikt och långt liv tillsammans. Aile har en Facebooksida om du vill läsa mer om henne, den har jag gjort för min egen skull så jag hinner med hennes utveckling och det händer ju grejer hela tiden så det blir många bilder. Det blir så klart några inlägg här med då och då. 

5 kommentarer:

Susie på Stjärnarve... sa...

Ja du, det där med att lulla med sina hundar - det vet man ju hur det går till! Och de tär faktiskt vansinnigt mysigt!!
Inte är det heller "för sent" att skaffa sig hund vid dina unga år, titta på oss två pensionärer som ABSOLUT INTE skulle ha en hund till. Vi var alldeles för gamla.....
Herregud, det finns ju folk som är gamla redan i 20-årsåldern!
Så nu har vi alltså hund igen och fattar inte hur vi tänkte, vill inte vara utan hund för allt i världen - även om man måste ägna sig åt dom jämt, att dom kostar en del pengar, att dom hårar & ställer till och att dom måste ut i alla väder. Men det är ren lycka att ha en liten hårboll som älskar en!!!

Alen Trädgård sa...

Man kan nog aldrig riktigt fatta det där om man aldrig själv haft hund:) Men det är en enorm kärlek och stolthet när man får sin hund att göra det man ber den om:) Ömsesidigt förtroende- det är kärlek det:) Ha det gott/Monne

Josefins trädgård sa...

Kan bara hålla med föregående kommentarer. Vi saknar våran Lea som är i hundhimlen nu. Ett liv med hund och ett liv med trädgård förgyller tillvaron. Trots hårt jobb, kostnader med mera så vet man att man får mångfallt tillbaka i livsglädje.
Vilken jättesöt vän, Aile :)

Godastunder-tokigaidéer sa...

Det är härligt att höra ditt härligt prat om aile, visst är dom underbara våra fyrbentingar. Det är underbart att dom förgyller våra liv, förstår precis hur du menar. Jag har Zelda som är 6 mån en Labrador tjej, du kan läsa om henne på min lilla blogg.

Kram Anna

Anette sa...

Din blogg blir ju bara bättre och bättre ju ;)