söndag 9 augusti 2015

Gunillaberg


Jag har länge tänkt att besöka Tage Andersens Gunillaberg men
det har inte blivit av förrän idag. Det var inte särskilt svårt att
byta bort en städdag hemma mot denna upplevelse.


Redan vid parkeringen känns det speciellt, djur och hagar
välkomnar besökaren och det föser in mig i en speciell atmosfär.


Och alla detaljer hjälper också till, här
har ingenting lämnats åt slumpen.


Givetvis har jag sett Tages grejer förut på utställningar
runt om i landet och jag minns butiken i Köpenhamn
som jag ofta besökte när jag bodde i Malmö runt 1985.


Och nu får jag se allt igen fast i en helt ny miljö.


Runt det ljuvliga huset skulle man kunna gå två vägar, ta i så
man kräks eller låta det vara avspänt som det nu är. Jag gillar verkligen 
gräsängarna framför huset, enkelt och vackert.


Det hade faktiskt varit fult med klippta gräsmattor kring
alla grejer, och de ljuvliga kuddarna känner jag igen från
Hedens Lustgård i Göteborg. Kärt att se dem igen.


Vad säger man om en fura? Jo att det ska vara ett
geni som tänker och skapar så.


Sverige möter Tage och det får mig att stanna upp
och fundera lite. 


Och tänk vad presenningar och byggplast kan göra
underverk till ett café. 


Kortulaurna, sjukt snygg.


Och ja men se, där var de gamla underbara fågelburarna. 


Nere vid dammen i ravinen blev det också ett kärt
möte från Hedens Lustgårdar. 


Jag har givetvis sett massor av bilder från Gunillaberg och
inte riktigt tänt till, precis så har det varit och när jag går
här inser jag att det är på plats Tages magi skapas och skall
upplevas.


Och det är ganska skönt med detta stora svängrum som
Gunillaberg kan erbjuda, ingen trängsel och gott om
plats för upplevelser. Så småningom blir det givetvis trängre
mellan upplevelserna, men som det är nu känns det perfekt.


En rad av döda lindar eller vad det nu är har klätts med 
frukter och fåglar.


I kväll var det dukat för operaföreställning och
om jag hade planerat bättre hade jag stannat för det med.


Att sitta i denna miljö och få föreställningen serverad
kan knappast toppas med något annat.


Ja en begärelseframkallande fågelbur på hjul, man
måste inte ha fåglar i en bur för att den ska bli vacker.


Jag kan inte historien om Gunillaberg men förstår
att det har varit speciellt och älskar alla lärkträd
som står på rad och trapporna till det..


Och nu börjar den omtalade liljeterrassen att blomma, sjukt
svårfotograferat idag. Men om en vecka är det perfekt 
och jag önskar att det gick att komma på ett 
morgondisigt liljebesök. 


Det var en underbar upplevelse och snart skall jag dit igen, missade
ju att gå på toan. 

4 kommentarer:

Anonym sa...

Gunillaberg är att kliva in i en pastoral idyll, vilket jag hade tillfälle att göra ifjol. Lyckliga du i år. Men inte en traktor, inte en gräsklippare i sikte. Hur lyckas Andersen med personal att underhålla allt och bevara känslan av 1600-tal, om jag inte missminner mig är Gunillaberg så gammalt? Jag vet säkert att Tage Andersen har förändrat mitt liv. Efter hans utställning på Millesgården i början av 1990-talet såg jag rost och rosor i ett nytt perspektiv. Min långa period av sökande efter rostiga föremål inleddes, kulminerade men är numera balanserat. Gunillaberg- jag funderar på begreppet genus loci, platsens själ. Hur skapar jag den i min trädgård eller finns den redan och behöver bara upptäckas? Grönskande hälsningar Från Annika

Trädgårdsflum, Ewa sa...

Det ser fantastiskt ut, jag var tvungen att åka dit när vi passerade trots att jag visste att det var stängt då. Skulle verkligen vilja besöka det!

Ha det gott, hälsningar Ewa :)

Meta sa...

Den mannen har är nåt av det speciella så underfundig och påhittig. det är en ren fröjd att bara gå och filosofera där i timmar, det ger lugn i själen för den mest stressade individen
Härliga och mycket talande bilder.
Ha det gott
Meta

Jeanette Kramshöj sa...

När man ser och upplever detta paradis...är man stolt över att vara från Damnark!! Mystiskt, vilt och vackert..med en själ från tidens tand!!