onsdag 13 april 2016

På besök i paradiset


Jag passerar ofta mig gamla trädgård och
tittar inte på den med kritiska ögon. Det
man har lämnat har man lämnat.


Men nu ska huset säljas och givetvis sätter det i gång
lite fantasier.


I trädgården finns mina gamla
rester av växter och skönt pynt.


Av den korslagda örtagården finns det
inget kvar.


Det gamla växthuset är numera dolt
i björnbär och glasen har spruckit. 


Och den lilla fruktängen är övervuxen, men ljuvlig ändå.


Irisgången finns visserligen kvar.


Nu menar jag inte sitta här och klaga, men
eftersom jag ändå fantiserar ser jag förfallet
men nya ögon, ska man orka?


Gräva, klippa och styra upp.


Huset är underbart men kräver en hel del
jobb det med om man ska göra om 6 lägenheter
till en, toa, badrum, kök och vatten.
Jobbiga fantasier och härliga frestelser, vi får se. 



8 kommentarer:

Ingrid sa...

Det är sorgligt att se när man lagt ner hela sin själ. Den finns ju kvar där under all sly och ogräs ☺

Helt enkelt hemma hos mig sa...

Vissa ställen som jag har bott på ligger mig närmre hjärtat än andra men innerst inne så vet jag att det blir inte detsamma om jag skulle flytta dit. Sedan behöver det inte betyda att det blir sämre (eller bättre) men högst troligt blir det på ett annat sätt än vad det en gång var.
Förstår att du blir sugen. Lycka till med ditt val :)

Ruben sa...

Det kunde ju onekligen ge material till en ny bok, "Hur jag återvann min gamla trädgård". Men, tänk igenom det hela noga!
Ha det gott!
/Ruben

Ruben sa...

PS Jag skulle jättegärna läsa en sådan bok!
/R

Hon som talar med blommor sa...

Bilderna väcker verkligen tankar. Vi som skapar med trädgård tvingas leva i nuet eftersom ett trädgårdsverk inte är konstant. Det finns liksom bara där när vi är där. En trädgård föds och dör med oss trädgårdsmänniskor och det är så fint. Spännande att se vad du gör. Huset ser verkligen spännande ut. Jag hade haft svårt att inte fantisera iväg om jag haft möjlighten. Lycka till vad du än gör /Carolin

Hannele på Hisingen sa...

har ju läst din första (?) bok, en trädgård klarar sig inte länge utan omsorger.

tant Hanneles paradis på Hisingen sa...

Irisgången var så fin - funkar dåligt på vårt berg :)

Susie på Stjärnarve... sa...

Mär min nära väninna och f.d. granne levde brukade jag naturligtvis hälsa på henne när jag var till Stockholm. Då kunde man ju inte undgå att se sitt gamla ställe där vi bodde i 30 år och hade en vacker, men liten, trädgård. Dom nya ägarna lät den inte helt växa igen, men dom beskar inte träd, buskar eller häck och dom satt inget nytt. Jättetråkigt!
Och då hade dom ändå varit så pass intresserade att jag fick göra en ritning och växtlista. Så efter dom första åren så tittade jag inte ens in i trädgården när jag var hos väninnan i Älvsjö.
Nu är fastigheten såld igen och hela trädgården uppgrävd runt huset för omdränering - och så har det stått i ett par år. Trist!
KRAM
Susie